Århundradets stora liberala imperialist; William Walker

2010/08/30 § Lämna en kommentar

Få nordamerikaner kan idag minnas William Walker, undantaget är hemstaden Nashville där han, trots sin misantropiska agenda, fortfarande anses vara stadens store son och hyllas än idag som den enda person med lokalanknytning som erövrat titeln som statschef. I Latinamerika kommer emellertid Walkers namn sent att förglömmas. Å ena sidan skapade dennes despotiska styre grundförutsättningarna för en gemensam och solidarisk anti-amerikansk rörelse i Centralamerika. Å andra sidan kan Walkers korta våldsregim förklaras vara en av de viktigaste orsakerna bakom Nicaraguas nationella lidande och destruktiva polarisering i modern tid. 

 Mitten av 1800-talet var i mångt och mycket tiden för liberalismens stora segertåg i Latinamerika, även om utvecklingen var avgjort oenhetlig. I Nicaragua, liksom i flera av de diminutiva centralamerikanska republikerna, rådde under 1850-talet ett veritabelt inbördeskrig mellan liberaler och reaktionärer. I Nicaraguas fall insåg den liberala oppositionen att de omöjligtvis kunde kullkasta det reaktionära oket utan hjälp från ideologiskt likasinnade i utlandet. De bad därför ödmjukt den internationella äventyraren och intellektuella vagabonden William Walker från USA om militärt bistånd gentemot reaktionens legioner.

William Walker hade tidigare försökt att inleda en revolt i Mexiko i syfte att ”befria” ett antal provinser som förväntades ställa sig under amerikanskt beskydd och återinföra slaveriet. Walker utgick inte bara lottlös från detta äventyr men dömdes dessutom i amerikansk domstol för att ha låtit initiera ett mexikanskt inbördeskrig utan kongressens vetskap och godkännande.

 Till Nicaragua anlände Walker 1855 med blott ett 60-tal svurna amerikanska medkämpar, men dessa visade sig, sin numerär till trots, fullt kapabla att avgöra det nicaraguanska inbördeskriget till liberalernas fördel. Walker vägrade emellertid bestämt att avvara något av den makt som han vunnit. Efter att ha reagerat Nicaragua i ett år med hjälp av en marionettpresident iklädde sig Walker själv rollen som enväldig president 1856 efter att ha ordnat och segrat i ett farsartat val.

 Under sin efemära period som Nicaraguas maktfullkomliga statsöverhuvud lyckades Walker nära nog med konststycket att fulständigt förändra landet i grunden. Bland alla hans åstadkommande kan nämnas att han införde religionsfrihet (han var själv djupt religiös men avskydde katolicismen), gjorde engelska till officiellt språk, och skänkte generöst nog stora landarealer till amerikanska immigranter, alltmedan ursprungsbefolkningen aktivt exkluderades från den politiska och ekonomiska makten. Ovanpå dessa reformer återinförde också Walker, som var uttalad rasist, slaveriet i Nicaragua, vilket begagnade honom en hjältestatus i de nordamerikanska sydstaterna.

 Året därpå, 1857, lyckades en förenad centralamerikansk armé slutligen att besegra Walkers regim och mer eller mindre återupprätta ordning i Nicaragua. Walker, övertygad om att han hade Gud på sin sida, var dock inte den som gav upp i första taget. Han fortsatte att kriga med sin armé av frivilliga från den Amerikanska södern, först i Costa Rica, innan han slutligen avrättades i Honduras 1860. Till följd av Walkers imperialistiska äventyr förblev länge Nicaragua reaktionens enda kvarvarande bastion i Latinamerika. 

Annonser

Taggad: , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Århundradets stora liberala imperialist; William WalkerLuriks Anakronismer.

Meta

%d bloggare gillar detta: