Det sovjetiska jordbrukets krissymptom; den estniska kovältaren

2010/09/02 § Lämna en kommentar

Att beskriva det sovjetiska jordbruket som genomlidande av en permanent kris alltsedan kollektiviseringens genomförande under 1930-talet är ingalunda någon överdrift. Inte ens Nikita Chrusjtjov (1953-1964) , Sovjetunionens självutnämnda agronomiexpert, kunde förhindra, trots försöket att förvandla Kirgizistans stäpper till ett enda enormt majsfält, jordbrukssektorns stagnation och kräftgång.

I Baltikum närmast ödelades jordbruket i och med den stringenta kollektiviseringsvåg som initierades efter krigsslutet 1945. Ett tydligt tecken på detta var en idé framsprungen på de estniska kolchoserna som gjorde gällande att en eller flera ur arbetslaget skulle utses till jourhavande ”kovältare”. Ett av många oroväckande problem som gäckade de estniska kolchoserna var att flera av dessa jätteenheter led kval på grund av vindarnas framfart, vilket var en naturlig följd av illa planerad skogsavveckling.

De ambulerande kovältarnas arbete bestod därför i att, närhelst vinden tycktes tillta, kryssa runt på ägorna och ställa de omkullkastade boskapen upprätt och tillrätta. Anledningen till dessa djurs försvagade beskaffenhet var naturligtvis att de i regel var utmärglade och sjuka, vilket innebar att de därmed hade avsevärda svårigheter att stå emot den minsta vindpust.   

Annonser

Taggad: , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Det sovjetiska jordbrukets krissymptom; den estniska kovältarenLuriks Anakronismer.

Meta

%d bloggare gillar detta: