Om vidskeplighetens villfarelser och Xhosafolkets undergång

2010/09/03 § Lämna en kommentar

Att vidskeplighet kan orsaka harm och grämelse är ett genomgående tema i historien, även om få bestraffats så hårt för sina fantasifosters ingivelser som det sydafrikanska Xhosafolket. Xhosa, en i de särklass talrikaste bantustammarna i södra Afrika, lyckades länge trots omfattande kolonisering leva i symbios med de expansionistiska britterna i början av 1800-talet. Militära skärmytslingar och regelrätta bestraffningsoperationer var således, till britternas stora tillfredställelse, länge en ovanlighet.

Efter brittiska provokationer och omfattande svält insåg emellertid Xhosa att de förstnämndas närvaro innebar ett reellt hot mot deras existens; särskilt eftersom de vitas ankomst sägs ha orsakat ett tillflöde av häxeri och svartkonst med potentialen att stigmatisera Xhosafolkets älskade och livsnödvändiga boskapshjordar. 

Vid denna tidpunkt uppenbarade sig en profet, Mlanjeni, som proklamerade att han hade begåvats med kraften att förvandla de vitas kulor till hett vatten, och att han därför besatt de egenskaper som krävdes för att besegra britterna och fördriva häxeriet. Kriget som följde, vilket gått till hävderna som ”yxkriget” pågick i flera år och fördes med en sällan skådad brutalitet. Efter ursinniga strider var Xhosa dock tvingade att böja sig inför övermakten. 

Xhosa gick därefter några hårda år tillmötes när lungsjuka härjade bland deras boskap och den brittiska administration systematiskt undergrävde deras självständighet. 1857 uppenbarade sig emellertid gudarna för en ung Xhosaflicka, Nangqawuse, i närheten av en flod. Enligt Nangqawuse lovade gudarna att om Xhosa företog sig att avliva sina boskap, bränna sin säd och förstöra sina kärl så utfäste sig dessa att fördriva de vita, samt att låta förfäderna återvända till jordelivet tillsammans med horder av feta boskap.

Sagt och gjort. Xhosa lyckades med konststycket att slakta över 90 % av sina boskap, förädla all sin säd till öl och krossa alla befintliga kokkärl. Morgonen den 17 februari 1857, dagen då profetian var ämnad att slå in, upptäckte dock Xhosa till sin stora uppgivelse och konsternation att inga förfäder kunde skådas vid horisonten och att de vita alltjämt höll deras land i strama tyglar.

Värre var att Nangqawuses dåraktiga förkunnelse ledde till att närmare 40 000 av Xhosafolket dog i svält, medan minst lika många tvangs lämna sina förfäders jord för att söka förnedrande arbetsmöjligheter i städerna.

Stämningen i den brittiska kolonialregeringen i Sydafrika kunde dock inte varit mer uppbragd och animerad. Utan att ett enda skott avlossats hade Xhosafolket, som länge varit en nagel i ögat på kolonisatörerna, grävt sin egen grav och därmed hade ett politiskt och militärt hot fullständigt utplånats. Utöver de rent politiska konsekvenserna betydde Nagngqawuses profetia därutöver att de överlevande saknade tillgång till mat och livets nödtorft vilket britterna mer än gärna satte sig till att distribuera mot en skälig penning. Xhosafolkets virulenta vidskepelse som indirekt orsakade deras undergång innebar således ett ekonomiskt uppsving för antagonisterna i den brittiska Kapkolonin. Den enes bröd är den andres död.

Annonser

Taggad: , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Om vidskeplighetens villfarelser och Xhosafolkets undergångLuriks Anakronismer.

Meta

%d bloggare gillar detta: