Gubben Noa i Ungern; om seglivade extremnationalistiska mytbildningar

2010/09/27 § Lämna en kommentar

Många väst- och centraleuropeiska länder har, när histografi och teologi var intimt sammanvävda, spårat sina nationers uppkomst tillbaka till Noas söner och syndaflodens recession. Således förtäljer Olaus Magnus, Sveriges i särklass mest omdebatterade och inflytelserika historieskrivare/historieförfalskare, att Sveriges första konung och tillika nationsgrundare var Magog; son till Jephtah, vilken var den enda av Noas söner som lämnade den mytomspunna arken i livet. Jephtah och Magog tycks dock ha haft bråda dagar efter det att de återigen kunde spankulera på torra land då de ideligen dyker upp som nationsgrundare i mängder av medeltida och tidigmoderna annaler runt om i Europa.

Den gode Magog spelade också en framträdande roll i den ungerska nationens uppkomst, men denna nationalromantiska mytologi har kommit att skilja sig från mängden då den i viss mån bidragit till den ungerska irredentismens virulenta utbredning under det långa 1900-talet, när xenofobiska och extremnationalistiska narrativ ofta omvandlades till statsbärande axiom.

Enligt den ungerska versionen på temat så blev Magog med tiden anfader till tvillingarna Hunor och Magor; två levnadsglada jägare vars skicklighet med bågen antog övermänskliga proportioner. Magor växte upp till att bli de vildsinta magyarernas (nomadfolk som efter att blivit bosatta i Karpaterna och Illyrien utvecklades till den etniska grundbulten i den moderna ungerska nationen) stamfader, medan Hunor lade grunden till de än vildsintare hunnernas storhet.

Detta förmodade och synnerligen obskuranta blodsband mellan magyarerna och hunnerna är symboliskt och konstruerat för att få de förstnämnda att framstå som hunnernas sanna arvtagare. Detta har, om man får tro ungerska extremnationalister, en enorm historisk relevans då hunnerna under folkvandringstidens initiala fas kontrollerade stora delar av Centraleuropa som numera befinner sig utanför den ungerska nationalstatens kontroll, men likväl inhyser en numerärt signifikant ungersk minoritet.

Myten har, i tider av irredentiska och vulgärnationalistiska vågsvall, under det senaste århundradet från och till används som argument för att Kroatien, Bosnien, Transsylvanien, Valakiet, Bessarabien, samt delar av Serbien, Slavonien, Rutenien och Slovakien i rättvisans namn borde införlivas med den redan existerande ungerska staten. Hitintills har denna fabel och de aspirationer som associeras med den misslyckats med att vinna gehör på den internationella arenan, och man bör utan att överdriva kunna konstatera att det moderna Ungerns nationella grämelser i hög grad varit intimt förknippade med övertron på bigotta och verklighetsfrånvända extremnationalistiska narrativ.

Myten om Hunor och Magor kan även sägas indirekt kasta sin skugga på politiken i det post-kommunistiska Ungern – där politiska budskap genomsyrade av nationalistiska övertoner har vitaliserats sedan murens fall – om än i mer subtil och mindre obskyr form och förpackning. Ungerns första folkvalda post-kommunistiska premiärminister, Jozsef Antall (1990-1993), blev exempelvis internationellt uppmärksammad då han i ett tal deklarerade att han ville se sig som premiärminister för 15 miljoner ungrare. Vad som väckte ramaskri i de angränsade staterna var att Ungern vid det givna tillfället endast befolkades av knappa tio miljoner av Magors avkomlingar.

Annonser

Taggad: , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Gubben Noa i Ungern; om seglivade extremnationalistiska mytbildningarLuriks Anakronismer.

Meta

%d bloggare gillar detta: