Babur och elefanternas blodiga undergång

2010/10/01 § Lämna en kommentar

Elefantkrigföringen i Occidenten förefaller måhända vara förknippat med Alexander den stores, Pyrrhus och Hannibals bragdfyllda bravader, men har trots dessa herrars lagrar och innovation på området varit av ringa betydelse i jämförelse med hur denna krigskonst förfinats och haft ett avgörande historiskt genomslag i Central- och Östasien i allmänhet, och Indien i synnerhet.

Alexander den stores fösta möte med krigselefanter var vid slaget vid Arbela 331 f.Kr., där Darius III och den Achaemenidiska dynastins öde slutligen beseglades. Även om Darius 15 krigselefanter, importerade från och tränade i Indien, aldrig spelade en avgörande roll för utvecklingen av slaget gjorde dessa mastodonters framfart på slagfältet den unge Alexander utomordentligt imponerad, och denna inkorporerade snart djuren i sin egen armé. När denna sedan invaderade norra Indien (nuvarande Pakistan) under strider mot den punjabiska konungen Porus hade makedonierna inga större problem med att oskadliggöra den sistnämndas elittränade elefantkavalleri.

Hannibals eskapader under det andra puniska kriget (218-202 f.Kr.), när denna betvingade Alperna tillsammans med en smärre kår av krigselefanter, är troligtvis än mer beryktad i västerlandet. Om detta projekt bör nämnas att även om de romerska legionerna under krigets inledningsskede hade uppenbara svårigheter med att värja sig från Hannibals sluggande elefanter så ska deras betydelse inte överskattas då de aldrig var fler än 37 stycken.

Hannibal förlitade sig alltså inte i nämnvärd utsträckning på sitt elefantkavalleri, vilket var ett komplement till snarare än själva grundbulten i den puniska armén, till skillnad från samtida indiska härskare som ofta betraktade elefanten som kärnan i krigsmaskineriet. Historien förtäljer bl.a. att Chandragupta I, Mauryadynastins (321-185 f.Kr.) grundläggare, ska ha nedlagt över 9000 krigselefanter under de många fälttåg som krävdes för att konsolidera makten i norra Indien.

Man kan med fog hävda att elefantkrigföringens slutgiltiga undergång, liksom dess uppkomst, kan lokaliseras till norra Indien. Mannen som slutgiltigt skulle förpassa krigselefanten till historiens skräphög var fursten av Kabul: Babur (1483-1531). Babur förefaller ha fått sin äregirighet och smak för erövringar med modersmjölken då hans stamtavla innefattade såväl Timur Lenk som Djingis Khan. Trots sina fysiska attribut – Babur var en bjässe som trots tilltagande alkoholisering och ett övermåttligt haschrökande kunde genomföra de mest häpnadsväckande fysiska prestationer – levde vår protagonist länge ett kringflackande liv på Centralasiens stäpper och förlorade bland annat sin arvsrätt till regionens pärla och i särklass rikaste stad, Samarkand, till uzbekiska krigsherrar. 

När Babur år 1525 bestämde sig för att invadera Delhisultanatet i norra Indien med sin ytterligt erfarna men ack så numerärt underlägsna här valde emellertid fru Fortuna att spela honom i händerna. Baburs skara av runt 15 000 soldater mötte Delhisultanatets mångdubbelt större styrkor vid Panipat 1526 (det första av tre historiska slag vid samma plats) som, förutom cirka 40 000 yrkessoldater, också innehöll 300 krigselefanter. Vad som fällde avgörandet var att Babur lyckats införskaffa 24 primitiva artilleripjäser, och mot denna den nya tidens vapen stod Delhisultanatets krigselefanter svarslösa. Med ett krutröksosande hål i magen försvann snabbt krigselefanternas militära effektivitet och skräckinjagade inverkan. Slaget vid Panipat kan därför också kallas världens ditintills mest storslagna barbecue.

Annonser

Taggad: , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Babur och elefanternas blodiga undergångLuriks Anakronismer.

Meta

%d bloggare gillar detta: