Om lilla sjöjungfrun och tron på att människor inte bara vill bli lurade, de är även beredda att betala för det

2010/10/14 § Lämna en kommentar

En dag i slutet av 1820-talet stod ett praktfullt cirkustält med två entréer uppställt i Bethel, Connecticut. Tältet torde ha förefallit aningen mystiskt för invånarna i staden, inga exotiska djur, akrobater, skäggiga damer eller för den delen någonting annat som hör en cirkus till syntes så långt ögat nådde. Dock skulle tältet snart få sin förklaring, om än, en synnerligen kryptisk. Inom kort tapetserades Bethel med affischer som proklamerade: ”VÄRLDENS STÖRSTA BLUFF! KOM OCH SE!”

Mannen bakom tältet hette Phienas Taylor Barnum. Han föddes 1810 i ett enkelt hem, hans far hade ägt ett litet värdshus och en affär i Bethel som Barnum övertog när fadern avlidit. Här kunde historien ha slutat och Barnum sällat sig till den stora skara som eftervärlden inte minns. Barnums sinneslag var emellertid inte lämpat för en värdshusägares enkla liv varför han inledde en karriär inom underhållningsbranschen, cirkustältet i Bethel var hans första projekt.

Efter en tid var stadens invånare sprängfyllda av förväntan på att få se världens största bluff, horder av betalande människor strömmade till. När publiken gått in genom en av ingångarna fann de att tältet till hälften var avskärmat av en stor ridå, de slog sig ned på bänkraderna och väntade andaktsfullt. Så äntligen hördes en kraftfull stämma; ”Skåda världens största bluff!” Ridån höjdes och publiken fann sig stirrande på den andra halvan av publiken som gått in genom den motsatta ingången. Eftersom detta utspelade sig i ”vilda västern” infann sig nu en lynchstämning; Barnum skulle dö för sitt lurendrejeri. Detta hade Barnum självfallet räknat med och i god tid flytt fältet med förtjänsten.

Efter en tid som lurendrejare i New York och mött diverse åtal för ärekränkning hittade han en ny affärsidé i form av en gammal svart kvinna. Han påstod att hon var född på Madagaskar och att hon tidigare hade varit George Washingtons amma. Till saken hör att det nu var år 1835 och den gamla hjältepresidenten föddes 1732. Eftersom detta var en tid när alla möjliga vansinniga historier förekom om Afrika betalade man mer än gärna för att få lyssna till kvinnans historier, som var påhittade av Barnum, om när den lille Washington tagit sina första steg och mycket annat.

I december 1841 öppnade Barnum ett förunderligt museum i New York. Huvudattraktionen bland alla märkligheter var en äkta, men död, sjöjungfru. Denna skulle ha fångats utanför ”Fejee” enligt Barnum. Det var ingen vacker varelse besökarna fick se, i sanningens namn var varelsen mer skrämmande, än lik sagans fagra varelser. Självfallet rörde det sig om en grotesk förfalskning. En apas överkropp hade rakats och torkats, därefter hade man fäst kadavret vid en stor fiskstjärt vilket gav skapelsen ett monsteriöst utseende

Barnums fortsatta liv var fullt av liknande spektakel, han ställde bland annat ut ”världens sista giraff” och ”den felande länken” mellan människa och apa. Denna ”länk” bestod av en stackars missbildad svart man med konformat huvud som han kallade ”the What is it?” Barnum har även en inte helt obetydlig koppling till Sverige. Det var nämligen han som tog Jenny Lind (som pryder 50-kr sedeln) till USA där han arrangerade drygt 100 konserter med henne. ”Den svenska näktergalen” torde dock ha varit en av få saker i Barnums liv som inte var en bluff.

Annonser

Taggad:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Om lilla sjöjungfrun och tron på att människor inte bara vill bli lurade, de är även beredda att betala för detLuriks Anakronismer.

Meta

%d bloggare gillar detta: