Om togans intåg i historien

2010/10/28 § Lämna en kommentar

Vid de tillfällen Hollywood fått för sig att göra de antika romarnas öden och äventyr till pretentiös mastodontfilm förmedlas allt som oftast en uniform och förenklad bild av de romerska medborgarnas klädesdräkter. Och även om togan under hela den republikanska perioden (ungefär 509-44 f.Kr.) utgjorde det dominerande plagget i det offentliga rummet förhöll det sig inte, vilket tycks vare den gängse uppfattningen bland dåligt insatta regissörer, på det viset att romarna på egalitärt manér vandrade runt i likformiga vita lakan. Tvärtom var variationen av kulörer och stilar på togorna avsevärd och av största vikt då dessa ofta avslöjade detaljer om bärarens sociala status, yrke och bakgrund.

Under den republikanska epoken förväntades varje någorlunda bemedlad romersk medborgare att bära toga, vilket inkluderade de plebejer som vanligtvis var sysselsatta med manuellt arbete. Slavar och utlänningar var å andra sidan strängeligen förbjudna från att gå inlindade i togor i det offentliga rummet. Även om förlagorna till togan kan härledas till Grekland och Etrurien förefaller klädesplagget definitivt vara en romersk uppfinning. Som redan framhållits så kunde togan se ut lite hur som helst, även om reglerna för hur den skulle uppbäras överlag var synnerligen strikta och detaljrika. Krigsveteraner föredrog exempelvis att klä sig så att togan blottade bröstet eftersom ärr och allehanda blessyrer ansågs vittna om mandomskraft och tapperhet.

Togans färg avslöjade annars en hel del om bärarens beskaffenheter. Under den hektiska kampanjtiden bar patricier med politiska ambitioner uteslutande vita togor, vilka också är de som vanligtvis avbildas i modern film och litteratur. Barn använde sig i regel av violetta togor medan sörjande logiskt nog draperade sig i svart. Prästerskapets färgrika togor berättade om vilka gudar de tjänade, även om röd-violetta linjer förefaller ha varit legio. För gemene man, som led avsaknad på voluminösa klädkonton, fick oftast obearbetat och färglöst tyg duga som material för sömnaden av klädesplagg, vilket innebar att deras togor i regel antog grå-vita nyanser.

Med tiden blev de restriktioner som omgav uppbärandet av togan allt fler och utomordentligt betungande. De mer avancerade kreationerna tarvade förmågan att halta omkring omgärdad av cirka 18 meter tyg, och det blev mer eller mindre nödvändigt att anställa slavar som varje morgon hade till uppgift att påkläda ägaren dennes otympliga toga. Vidare var det nästintill omöjligt att utföra tyngre manuellt arbete iklädd toga, särskilt med tanke på att en hand ständigt behövdes för att hålla dräkten på plats, vilket utmynnade i att de lägre samhällsklasserna övergav klädesplagget under den republikanska erans slutskede. Inte konstigt att det mest bevingade romerska citat som bevarats angående denna numera ack så studentikosa utstyrsel fastslår att: ”togan är inget klädesplagg, det är en förbannelse”.

Annonser

Taggad: , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Om togans intåg i historienLuriks Anakronismer.

Meta

%d bloggare gillar detta: