Lettiska pyromaner och sagan om den första julgranen

2010/12/27 § Lämna en kommentar

Tyskland och Lettland, bland flera andra, har länge aspirerat på att vara de första att stoltsera med en julgran. Även om Tyskland länge ansetts som julgranens liksom flera andra uppskattade jultraditioners geografiska hemvist har de lettiska protesterna inte kunnat viftas bort, och de senares historiska framställning har under senare tid sakta vunnit insteg bland de insatta.

Staden Riga, grundad 1201, som snabbt utvecklade sig till en av Östersjöns mest lysande handelsstäder dominerades under senmedeltiden och början på den nya tiden av en välorganiserad och merkantil tysk-baltisk köpmannaaristokrati. Även om kristendomen definitivt blivit accepterad bland det breda folklagret var det ett betydligt vanskligare projekt att helt eliminera inrotade hedniska traditioner och föreställningar. I Baltikum, mer än annorstädes, övergavs aldrig hednatron fullständigt utan dess praktiker infogades i eller amalgamerades med kristendomens bärande dogmer och ritualer.

Ett tydligt exempel på detta var traditionen att runt juletid låta ett hästspann köra runt en massiv avskalad stock i centrala Riga. Syftet med företaget var att stocken skulle absorbera alla bedrövelser och det lidande som drabbat stadens invånare under det gångna året. Därför satte man efter avslutat värv eld på stocken till allmän acklamation, vilket givetvis symboliserade utrotandet av allehanda sorger och besvär. Stadsbefolkningen kunde sedan med tillförsikt och frid i själen se fram emot ett nytt år.

Nu kom det sig att en skara morska män ur den tysk-baltiska aristokratin vintern 1510 fick för sig att de skulle överträffa gångna tiders stockeldning genom att hugga ner den kraftigaste och mest majestätiska gran som fanns att beskåda i de omgärdande skogarna. När de sedan kom släpandes med den mest praktfulla gran som någonsin skådats tog det roliga emellertid slut. Myndigheterna insåg genast att blåvalen till gran utgjorde en livsfarlig brandfara och att det inte, till allmänhetens stora bedrövelse, kunde bli tal om att tutta på denna. Synnerligen molokna lät den lilla skaran försmådda pyromaner granen bli liggande vid Daugavas flodbank.

Nu råkade flodbanken emellertid vara ett tillhåll för lekfulla lintottar av alla åldrar som blev fullständigt begeistrade av den jättelika granen. Barnen började därefter och i flera dagars tid att pynta denna med nötter, blommor, tygstycken och allehanda attiraljer. När Rigas vuxna sedan såg det färgsprakande underverket till gran blev de fullständigt hänförda och snudd på gråtmilda – ett sådant konstverk kunde naturligtvis inte tillåtas förgås – och de lät resa denna på det centrala torget i Riga. Traditionen har sedan, om man får tro letterna, pågått till dags dato.

Fabel eller ej, Riga celebrerade denna vinter med pompa och ståt julgranens 500-års jubileum, och i sitt svulstiga tal slog givetvis borgmästaren fast att Lettland utgör detta vårt älskade barrverks geografiska och historiska hemvist.

Annonser

Taggad: , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Lettiska pyromaner och sagan om den första julgranenLuriks Anakronismer.

Meta

%d bloggare gillar detta: