Vansinnesdåd på 1600-talet; mordet på Henrik IV

2011/02/09 § Lämna en kommentar

Även om så kallade vansinnesdåd i tabloiderna framställs som tecken på ett kallare samhällsklimat är dessa ingalunda en ny företeelse. Människor med vanföreställningar som riktat sina besvikelser och desillusioner mot maktens boning och funnit sig utvalda av Gud att utföra tyrannicidium (rättfärdigt mord på en tyrann) har alltid funnits.

Under slutet av 1500-talet hade Frankrike slitits isär av de tragiska hugenottkrigen (hugenotter var franska protestanter) som hade varit sällsynt omänskliga i sin grymhet, föga pardon hade visats i striderna trotts att dessa stod mellan fransmän. När väl Henrik IV kom till makten krävdes ett pragmatiskt handlande för att läka landet igen, och Henrik visade verkligen prov på stort statsmannaskap.

1598 utfärdades ediktet i Nantes som befäste hugenotternas fri- och rättigheter, religionsfrihet skulle råda och gudstjänst fick firas så som det behagades var och en. Henriks svaghet för extravagant lyxkonsumtion (ska ha spenderat ca 1/3 av statsfinanserna på sitt hov) samt hans lidelse för kvinnor orsakade viss irritation. När han blev kär i den gifta prinssessan av Condé tog hennes man henne utomlands, Henrik hotade då maken att anfalla den spanska armén i Flandern om prinsessan inte genast återvände till Paris.

Kungens välvilja mot hugenotterna och leverne retade särskilt upp den katolska fanatikern François Ravaillac som förbittrad över att han förvägrades inträde i Franciskanorden riktade sin ilska mot kungen som han uppfattade vara en avfälling och kättare. Det framkom senare att han under inträdesintervjuerna förklarat sig särskilt utvald av Gud vilket munkarna betvivlat.

En majdag 1610 var Henrik på väg hem från Louvren, nar hans vagn stannade till i en korsning. Plötsligt vid vägkanten fick Ravaillac sin uppenbarelse, han skulle mörda kungen nu! Han rusade fram mot vagnen och högg med ett vapen genom fönstret och lyckades döda kungen. Allt gick mycket fort och livvakterna reagerade försent men lyckades i vart fall gripa mördaren.

Ravaillac förklarade inför parlamentet att han handlat på order av Gud, domarna kunde inte förstå att kungen mördats utan att en konspiration låg bakom (vansinnesdåd som begrepp var inte uppfunnet) varför man lät tortera Ravaillac svårt under fjorton dagar. Han ändrade aldrig sin utsago. Han dömdes som regicider, kungamördare, och avrättades enligt tidens tand som en sådan. Först brändes en av hans händer av varefter man med glödande tänger slet loss köttstycken från hans armar, ben och bål. Såren skållades med kokande olja och hans navel fylldes med smält bly. Slutligen band man hans armar och ben vid fyra hästar och slet isär hans kropp.

Lurik rekommenderar: Göran Rystad. Politiska mord – det yttersta argumentet: Från Julius Caesar till Martin Luther King. Historiska Media. 2004.

Samtida illustration av Ravaillacs avrättning

Annonser

Taggad: , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Vansinnesdåd på 1600-talet; mordet på Henrik IVLuriks Anakronismer.

Meta

%d bloggare gillar detta: