Danskar i Österled; Trankebars uppgång och fall

2011/03/24 § Lämna en kommentar

Den gravt alkoholiserade och ack så koleriske Kristian IV (1588-1648) var, alla sina laster till trots, en intelligent renässanshärskare ut i fingerspetsarna som hade vittgående och storsvullna planer för sitt Danmark. Även om Kristians inblandning i Trettioåriga kriget (1618-1648) slutade i katastrof (de habsburgska arméerna intog till syvende och sist hela Jylland), hade den danske kungen mer lycka på andra områden. Efter att portugiserna i ensamt majestät dominerat handeln med det fjärran Indien i närmare 100 år var det helt oväntat den danske monarken som kom att bryta dess inkomstgivande monopol och därmed etablera Danmark som den andra europeiska kolonialmakten i Indien.

Kristian IV hade med hjälp av nederländska mellanhänder lyckats tillförsäkra Danmark en bit land i det av kryddor så överflödiga Ceylon (Sri Lanka). 1618 lämnade en påkostad dansk expedition Köpenhamn i syfte att inmuta en ny koloni. Portugiserna såg dock inte med blida ögon på hur en perifer protestantisk usurpator försökte lägga rabarber på det land de ansåg gud allsmäktige förlänat Portugal.

Väl framme i Indiska farvatten 1620 hade närmare hälften av det danska manskapet dött i skörbjugg och portugiserna hade kallblodigt förintat den danska förtruppen samt därefter stuckit sjömännens såriga huvuden på pålar till varnagel för androm. Sorgerna tog dessvärre inte slut där. Avtalet Kristian IV hade slutit med de nederländska plutokraterna visade sig vara en bluff och danskarna var därför tvungna att slå alla illusioner om en blomstrande kryddkoloni på Ceylon ur hågen.

Resterna av det danska manskapet lyckades emellertid rädda sig till det syindiska fastlandet och här vände äntligen oturen. Efter segdragna förhandlingar med en lokal furste som ännu inte underkastat sig Mogulrikets tilltagande makt lyckades danskarna utverka en koloni i Trankebar (Tharangambadi). På platsen upprättade danskarna fästningen Dansborg och från dess torn skulle sedan Dannebrogen vaja stilla och lugnt i över 200 år.

Även om Trankebar under blomstringsperioden på 1700-talet inhyste mer än 200 danskar och utgjorde en populär anläggningshamn för allehanda sjöfararnationer så förblev kolonin en perifer och förbisedd plats som saknade inverkan på den historiska utvecklingen i Indien. Efter en utdragen period av ekonomisk kräftgång och tilltagande emigration sålde slutligen den danska staten kolonin till Storbritannien 1845.

Om Trankebar var pärlan i det diminutiva danska ostindiska imperiet så var de oländiga Nicobarerna, en ögrupp belägen öster om Ceylon, definitivt dess oregerliga styvbarn. Koloniseringen av öarna påbörjades år 1754 men stötte mer eller mindre genast på patrull. Återkommande malariaepidemier nära nog avbefolkade ögruppen vars population dog som flugor. Mellan 1778-1783 försökte den Habsburgska Dubbelmonarkin sig på att kolonisera öarna då man trodde att danskarna helt sonika övergett Nikobarerna. Det hela var naturligtvis oerhört pinsamt för den danska regeringen som efter många om och men fick österrikarna att dra sig tillbaka. Det var därför med stor tillfredställelse som Danmark 1869 sålde ”de förbannade malariaöarna” till Storbritannien för en spottstyver. Idag är Nikobarerna mera känt som ett exotiskt och exklusivt turistparadis.  

Den danska kolonin Trankebar

Annonser

Taggad: , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Danskar i Österled; Trankebars uppgång och fallLuriks Anakronismer.

Meta

%d bloggare gillar detta: