Det plastlösa samhället; plastpåsens historia i Sovjetunionen

2011/05/04 § Lämna en kommentar

Trots att den brokiga floran av sovjetiska kvinnor, oavsett nationalitet, delade bördan av att dagligen ägna timmar åt att stå i kö för att begagna sig av livets nödtorft visade det patriarkala ledargarnityret vare sig vilja eller förmåga att underlätta deras lott. Att de varor som fanns att tillgå, om de överhuvudtaget existerade, i regel var av undermålig kvalité berodde bland annat på att Sovjetunionen i princip led renons på plastförpackningar och adekvata kylanläggningar.

Man kunde alltså under en längre tid hålla jämna steg med USA ifråga om rymd- och vapenteknologi, men denna kraftansträngning kunde endast genomföras på konsumtionsindustrins bekostnad. Den embryoniska plastindustrin blev enormt eftersatt och under de sista decennierna av Sovjetunionens existens producerade en obemärkt fabrik i Dorpat allena samtliga plastpåsar som fanns att tillgå i det vittrande imperiet.

Eftersom plastpåsen var en bristvara tvingades man nyttja andra föremål som bärmedel. En av de mest användbara var de torftiga sovjetiska tidningarna, och då särkilt det kopiöst träiga och högtravande partiorganet Pravda. Den sistnämndas popularitet berodde definitivt inte på dess förmådda journalistiska excellens eller politiska vibretto, utan snarare på dess tillgänglighet och nära nog obefintliga pris. Sovjetunionens invånare begagnande sig i första hand inte av Pravda för att stilla sin intellektuella nyfikenhet; istället visade sig tidningen vara utmärkt lämpad att bära rökt makrill och saltad sill i.

När Nikita Chrusjtjov som första sovjetiska generalsekreterare någonsin bevistade USA 1959 blev han alldeles hänförd vid ett besök på en ”supermarket” i San Francisco. Vad som nära nog förstummade den annars så hetlevrade generalsekreterarens var grönsaksdiskarna där i princip alla produkter var inslagna i plast. Chrusjtjov, som i vanliga fall inte skrädde med orden när det kom till att fördöma ärkefienden, erkände vid ett senare tillfälle att den plastbaserade amerikanska förpackningsindustrin var vida överlägsen sin sovjetiska ekvivalent. Medan sovjetiska livsmedel hunnit börja mögla innan de nått sin försäljningsplats kunde amerikanskt bröd inlindat i ett tunt plasthölje ligga framme på butikshyllorna i flera dagar utan att förlora sin spänst och fräshör.

De fåtaligt lyckosamma sovjetiska medborgare som av en sinkadus förlänats utresevisum återkom ofta från Västeuropa med enorma mängder plastpåsar. Det veritabla dyrkandet av plastpåsen gick på sina platser till och med så långt att man vid högtidliga tillfällen föredrog att vira in sina presenter i plastpåsar istället för att slå in dem i presentpapper.

Den plastlösa kulturens genomslag var dock inte lika påtagligt överallt. Till följd av sina utbredda maritima kontakter med Västeuropa utgjorde Baltikum i mångt och mycket ett undantag. Riga var exempelvis omhuldat som plastpåsens Mecka. Här fanns plastpåsar liksom andra exotiska produkter från hela Europa i överflöd. Inte undra på att sovjetiska medborgare från så oländiga platser såsom Centralasien och Östra Sibirien vallfärdade till Riga för att kunna införskaffa ett par jeans och några plastpåsar för en billig penning.

Lurik rekommenderar: Torgny Hinnemo. Berättelser från ett land som inte finns. Norstedts 2010.

Nishad sovjetisk plastartefakt som uppmanar konsumenten att dricka vodka och fruktsaft

Annonser

Taggad: , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Det plastlösa samhället; plastpåsens historia i SovjetunionenLuriks Anakronismer.

Meta

%d bloggare gillar detta: