Någonting i hästväg; den ”symboliska” maktstriden över arvet efter det litauiska storfurstendömet

2011/05/25 § Lämna en kommentar

Alltsedan den litauiska respektive vitryska/belarusiska nationalstaten upprättades i kölvattnet av det ryska tsarrikets militära och politiska kollaps 1918 (även om den sistnämnda blott var en papperskonstruktion som inom kort dukade under inför politiska realiteter), har de både trätobröderna aspirerat på att just deras stat är den rättmätiga arvtagaren till det medeltida storfurstendömet Litauen.

Det moderna Litauen har någorlunda framgångrikt tillskansat sig rätten att ur ett internationellt perspektiv definiera sin nationalitet och historia med utgångspunkt i det litauiska storfurstendömet. För Belarus, och särskilt landets yngre och mer västorienterade generation, är identifikationen med det medeltida storfurstendömet av stor betydelse då landet i annat fall skulle sakna ett ”historiskt existensberättigande” som är avhängt Rysslands och Sovjetunionens. Genom att ihärdigt hävda att Belarus historiska rötter kan spåras till det litauiska storfurstendömet gör man alltså, om än inte alltid medvetet, en politisk och nationalistisk markering som syftar till att separera den vitryska identiteten från den dominerande ryska.

Trots att få internationella experter har låtit sig övertalas av de vitryska argumenten så bör det framhållas att dessa inte helt saknar relevans. Det kan med visst fog hävdas att det litauiska storfurstendömets vagga kan förläggas till Navahrudak; numera beläget i norra Belarus. Skriftspråket som avvändes i det multikulturella imperiet, vilket innefattade såväl judar som araber och tartarer, var därutöver distinkt besläktad med den moderna vitryskan. Utöver dessa undantag har dock flertalet av de fabulösa hugskotten och historiska tolkningarna fabricerade i Belarus bestämt tillbakavisats.

Oberoende av vilken stat som med störst rätt kan identifiera sig som det litauiska storfurstendömets rättmätiga arvtagare har bägge kontrahenter återanvänt en mängd av de myter och symboler man förknippar med det medeltida imperiet. Mest omstritt i floran av medeltida symboler torde vara ”Vytis”, den vita riddaren, som numera stoltserar på Litauens statsvapen och som poserade jämsides med den polska örnen på det polsk-litauiska samväldets (1569-1795) storslagna vapensköld.

Efter att självständigheten konsoliderades 1918 valde båda stater att låta ”Vytis” bli en symbol för den egna nationen, och samma sak inträffade 1991 efter att man kastat av sig totalitarismens ok. Att det självständiga Belarus, i likhet med sitt grannland i norr, antog det litauiska storfurstendömets bärande symbol retade gallfeber på den litauiska makteliten och tiraderna haglade över gränsen de kommande åren. Såväl 1918 som 1991 vägrade stundtals litauiska myndigheter att acceptera vitryska pass som avbildade ”Vytis”. Och även om Alexander Lukashenka 1996 valde att förkasta ”Vytis” till förmån för gamla invanda sovjetiska symboler förespråkar många vitryssar fortfarande att ”den vita riddaren” är den enda riktiga sinnebilden för Belarus.  

Intressant nog är det enda som skiljer det litauiska statsvapnet från sin vitryska motsvarighet, förutom färgsättningen, hästens svansföring: medan den litauiska hästen ståtar med en hög svansföring så har den vitryska hästen svansen vilande i nedåtlutande läge. Skadeglada litauer påpekar gärna, med stöd från diverse hästexperter, att en hög svansföring vittnar om glädje och upphetsning medan en låg svansföring, å andra sidan, tyder på trötthet och likgiltighet. 

Litauens statsvapen där Vytis häst paraderar med sin stolta svansföring

Annonser

Taggad: , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Någonting i hästväg; den ”symboliska” maktstriden över arvet efter det litauiska storfurstendömetLuriks Anakronismer.

Meta

%d bloggare gillar detta: