Den eviga jakten på människooffer; om aztekernas martialiska blodtörst

2011/06/22 § Lämna en kommentar

I regel har krigföringen genom historien, oavsett vilka civilisationer och epoker som avhandlats, haft till syfte att oskadliggöra eller förinta motståndarsidans försvar och därmed bana vägen för en regelrätt erövring. Aztekerna, som utgjorde den dominerande makten i Mexiko under 1400- och 1500-talet, hade emellertid helt andra tankar om krigets övergripande mening och mål. Erövring av resursrika territorier och lemlästning av fiendesoldater var naturligtvis givna och ingrodda inslag också i den mexikanska kulturen, men än viktigare för aztekerna var att krigföringen begagnade det expanderade riket med potentiella människooffer. Således var inte det huvudsakliga målet att krossa fienden så mycket som att tillfångata så många flyende soldater som möjligt.

Den eviga jakten på människooffer var intimt sammanbunden med aztekernas dystopiska religiösa föreställningsvärld. Aztekernas obskurantism gjorde nämligen gällande att i princip alla gudar, och krigsguden Huitzilopochtli (kolibrin) i synnerhet, kvintessentiellt var onda och därför krävde människooffer. Det sakrala offerblodet ansågs släcka gudarnas törst och förhindra att dessa lät världen rämna. Det utbredda slaktandet av människooffer var därför ett nödvändigt ont som garanterade världens fortbestånd.

De blodtörstiga gudarnas tilltagande aptit innebar att groteska mängder människooffer, hämtade från när och fjärran, årligen tvingades ”lägga sig under kniven” i aztekernas gigantiska huvudstad Tenochtitlan (med sina 200 000 – 300 000 invånare betraktad som en av jordklotets största och mest undersköna städer i början av 1500-talet). Historiker har beräknat att i cirka 20 000 människor årligen fick sätta livet till för att stilla gudarnas hunger, och detta bara i Tenochtitlan. Vid tiden för Hernan Cortés ankomst till Mexiko 1519 räknade staden också runt 5 000 präster; alla välbevandrade i konsten att medelst en obisidandolk skära ut ett ännu pumpande hjärta ur en levande mans bröstkorg.

För att kunna förse sina blodtörstande gudar med färska människooffer förfinade aztekerna konsten att tillfångata fiendesoldater på slagfälten. Resultatet blev att en krigsfånge, utan att överdriva, betraktades mer åtråvärd än tio stupade fiendesoldater. Ständiga fälttåg räckte dock inte till för att uppfylla kvoten av människooffer utan man var också nödgad att tillta andra metoder.

De expansionistiska aztekerna var herrar över åtskilliga tributskyldiga lydstater som genom krig och förödelse tvingats att acceptera aztekernas övermakt. Dessa lydstater erhöll nominell självständighet i utbyte mot årliga tributer vilka, förutom diverse sagolika materiella skatter, också innehöll människooffer. De senare var inte sällan barn då aztekerna drog sig för att offra sina egna avkommor. Inte undra på att dessa tributskyldiga provinser mer eller mindre ständigt stod i brand, då dess invånare i regel fann det aztekiska oket outhärdligt.

Den brutala omsättningen av människooffer var måhända karakteristiskt för aztekernas storhetstid, men den bidrog också indirekt till dess fall. Omgärdat av aztekiska lydriken fanns den självständiga federativa krigarrepubliken Tlaxcala som ständigt befann sig i krig med sin skenbarligt omnipotenta granne. Att aztekerna inte utrotade sin militärt underlägsna martialiska granne berodde i mångt och mycket på att de utdragna krigsepisoderna försedde Tenochtitlan med en inte oansenlig mängd människooffer. Detta var dock ett strategisk misstag som skulle stå aztekerna dyrt. Efter inledande skärmytslingar och en regelrätt belägring allierade sig småningom tlaxcalanerna med Cortés rovgiriga spanjorer 1520. I detta företag spelade de, om man får tro de spanska källorna som annars är sparsamma vad gäller berömmande ord om de hedniska indianerna, en oumbärlig roll och spanjorerna hade näppeligen lyckats att ödelägga Tenochtitlan utan dessa hämndgiriga kättares hjälp.  

Aztekiska soldater

 
Annonser

Taggad: , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Den eviga jakten på människooffer; om aztekernas martialiska blodtörstLuriks Anakronismer.

Meta

%d bloggare gillar detta: