Kinesisk hjulafton; om rikshans historia

2011/10/02 § Lämna en kommentar

Antagligen är rikshan (rikshaw) det fortskaffningsmedel som vi främst av allt förknippar med orienten i allmänhet, och Kina i synnerhet. Det är inte för inte som i stort sett varje storslagnare metropol i Europa och Nordamerika numera kan ståta med en kår av så kallade ”kulis”, vilka beredvilligt kör välbärgade turister på sina velociped- eller motordrivna rikshas. Emellertid har inte rikshan exporterats från orienten till Europa och Nordamerika, utan förhållandet är tvärtom det omvända.

Sanningen är den att välbemedlade fransmän använde sig av en urtyp för rikshan redan under 1600-talet. Hur rikshan fann sin väg över Stilla havet till Östasien däremot – därom tvista di lärde. Klart är dock att amerikanska missionärer förde med sig och begagnade sig av den logistiska nymodigheten i Japan under sent 1800-tal. Den mest populära historien, om än anakronistisk enligt moderna historiker, förtäljer att en amerikansk baptistpastor, M.B. Bailey, bragde rikshan till Japan år 1888 för att kunna skuffa runt sin gravt invalida hustru på Tokyos gator.

Kort därefter dök rikshan för första gången upp i Kina och fick omgående ett enormt genomslag. Opportunistiska franska kapitalister erhöll eller tilltvingade sig koncession för att arrendera ut rikshas till utsvultna kineserna som i det nya transportmedlet såg en chans till att göra sig en hacka. Succén lät inte vänta på sig. Under 1920-talet beräknades det att Beijings 60 000 kulier varje dag transporterade cirka 500 000 passagerare. Detta i en stad med knappa en miljon invånare.

Att förtjäna sitt levebröd som kuli i mellankrigstidens Kina var dock ingen dans på rosor. I Beijing, där ungefär 20 procent av befolkningen var beroende av inkomsterna rikshorna genererade, låg den genomsnittliga lönen för en kuli på ungefär hälften av existensminimum. Därutöver var kuliernas arbete både slitsamt och förenat med livsfara. I regel kunde en kuli inte stanna mer än fem och ett halvt år i yrket innan överansträngning, hjärtfel och lungsot tog överhanden och avslutade hans vedermödor. Om arbetsrelaterade sjukdomar mot förmodan inte var tillräckligt för att ta kulierna av daga, så gjorde istället det grova våld de dagligen blev utsatta för av myndighetspersonal och allehanda ligister definitivt jobbet.

Överallt på Beijings gator kunde man åse överkörda och söndertrasade rikshas. Vanligt var att en ägare av ett motordrivet fordon krockat med en kuli, misshandlat denne med bambustav och därefter lämnat den olycksalige åt sitt öde. Som om inte detta skulle vara nog så fann utländska dignitärer och europeiska marinsoldater på besök i Kina det oerhört lustfyllt att anordna renodlade kapplöpningar mellan olika kulier. Vanligtvis slutade inte dylika muntrationer förrän en av de båda kontrahenterna kollapsat av utmattning.

Naturligtvis fanns det en gräns för vad de stackars kulierna – det kinesiska samhällets paria – kunde tåla, och med jämna mellanrum reste sig dessa i gemensam kamp för bättre arbetsvillkor och högre löner. Det var dock inte de kinesiska myndigheterna, aristokratin eller utlänningarna man gav sig på. Istället sökte man ramponera allehanda moderna transportmedel, däribland tåg och spårvagnar, då man menade att deras expansion utgjorde orättvis och mördande konkurrens. Få av dessa oorganiserade och inflammerade uppror var dock lyckosamma. När tusentals kulier gav sig ut på gatorna i Beijing 1929 för att välta spårvagnar blev myndigheternas repression fruktansvärd och 210 personer fick sina huvuden avhuggna på offentlig plats.

I och med kommunisternas seger i det långa inbördeskriget (1927-1949) år 1949 eliminerades i princip rikshan från det urbana stadslandskapet över en natt. Mao Zedong och hans protegéer såg med avsmak på kuliernas verksamhet och menade, med all rätt, att denna var en kvarleva från en depraverad feodal tidsålder och därmed överflödig i ett samhälle som aspirerade på att bygga kommunismen.  

Annonser

Taggad: , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Kinesisk hjulafton; om rikshans historiaLuriks Anakronismer.

Meta

%d bloggare gillar detta: