Galenskapare utan After Shave; mentalsjukvårdshistoriens tre ledande dödsänglar

2012/02/08 § Lämna en kommentar

Mentalsjukhus tycks utgöra en suggestiv favoritmiljö bland regissörer när skräckfilm står på agendan. Fenomenet är intressant såtillvida att flera av dessa presenterar patienterna som hjälplösa offer i händerna på excentriska och överdrivet sadistiska läkare. Bilden av läkare och psykiatriker inom mentalvården som dessa filmer förmedlar är ingalunda tagen ur luften utan bygger på fakta och hörsägen om verkliga personer verksamma inom mentalvården under 1900-talets inledningsskede.

En tidig nydanare på området var den ungerska neurologen Ladislav Joseph von Meduna som intresserade sig för sambandet mellan schizofreni och epilepsi. Von Meduna var nämligen fast övertygad om att schizofrena patienter som utvecklat epilipsi sinom tid befriades från sina schizofrena symptom. Följdakteligen blev det nödvändigt att på medicinsk väg framkalla de somatiska symptom – kramper och okontrollerade ryckningar – som kännetecknade epileptiska anfall.

Genom ivrigt experimenterade på marsvin trodde von Meduna att han 1934 funnit en lämplig metod för att framkalla epileptiska anfall hos schizofrena patienter. Den s.k. ”krampterapin” som blev resultatet av forskningen prövades på 100-tals patienter och bestod i att det stackars offret injicerades med en blandning av kamfer (ämnet som gör att pingisbollar inte spricker) och olivolja. Dunderkuren orsakade patienterna okontrollerade och obeskrivligt plågsamma somatiska ryckningar som inte sällan utmynnade i allvarliga frakturskador. Även om von Meduna själv trott sig ha funnit ett universalmedel för botandet av schizofreni kom metoden sinom tid att dömas ut av en enig läkarkår.

Än större renommé rönte en viss Antonio Egas Moniz, som 1936 genomförde den första ”framgångsrika” lobotomioperationen på ”hysteriker”.  Moniz trodde att om man skar av vissa nervtrådar till hjärnans känslocentrum så skulle man kunna bota diverse grava psykiska åkommor. Rent metodologiskt innebar detta att man borrade ett hål i patientens skalle, som fortfarande var vid medvetande, och började rota runt i hjärnans innandöme med allehanda verktyg samtidigt som man ställde en mängd triviala frågor. När patientens mentala kapacitet grumlades såpass att denna inte längre kunde lösa enklare mattematiska problem ansågs operationen fullbordad.

Moniz lobotomi blev snabbt populär eftersom operation var både billig och enkel att genomföra, och även om protagonisten själv hävdade att han funnit universalkuren som kunde bota hysteriker så dog mängder av offren efter operationen. För sina medicinska förtjänster belönades Moniz med Nobelpriset år 1949. Emellertid försökte en f.d. patient, som Munoz påstått sig ha botat, mörda läkaren 1939 och efter denna incident var lobotomins uppfinnare tvungen att spendera resterande delen av sitt liv i rullstol.

Urtypen för den sadistiska och diaboliska mentalvårdaren torde emellertid vara den amerikanske psykiatikern Henry Cotton, länge föreståndare på det ökända New Jersey State Lunatic Asylum. Dr Cotton var övertygad om att mentalsjukdomar i allmänhet hade sin grund i infektioner av olika kroppsdelar, och då särskilt tänderna. Följden blev att Dr Cotton såg till att metodiskt avlägsna gaddarna på sina patienter.

Naturligtvis var det sällan som denna metod gav annat resultat än lidande. I dessa fall fortsatte i regel Dr Cotton att operera bort andra kroppsdelar som antogs vara infekterade av mentalsjukdom: tarmar, halsmandlar och en och annan livmoder. Det beräknas att cirka 45 % av hans patienter dog till följd av operationerna. Trots ringa resultat förblev Dr Cotton trogen sina egna verklighetsfrånvända teorier och när han själv genomled ett nervöst sammanbrott bad han att få sina tänder utdragna för att slippa den annalkande psykiska sjukdomsbilden. Han dog år 1933, men hans metoder levde kvar på sjukhuset fram till 1960-talet.

New Jersey State Lunatic Asylum där Henry Cotton härjade som värst under 1920-talet

Annonser

Taggad: , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Galenskapare utan After Shave; mentalsjukvårdshistoriens tre ledande dödsänglarLuriks Anakronismer.

Meta

%d bloggare gillar detta: