Allmänt tugg om thugs; Indiens kalidyrkande lönnmördare

2012/03/25 § Lämna en kommentar

I en klassisk scen – i en lika klassisk film – gömmer sig Indiana Jones bakom ett klippblock, nedanför honom utspelar sig en horribel mässa till gudinnan Kalis ära. I filmen De fördömdas tempel från år 1984 stiftar den äventyrande arkeologen bekantskap med den indiska sekten Thuggee och dess makabra riter. Skildringen av människooffer har inte mycket att göra med verkligheten men som alla goda historier finns det även korn av sanning i filmen.

Thuggee var en religiös sammanslutning av professionella lönnmördare som under flera hundra år satte skräck i den indiska landsbygden. Sekten är omnämnd redan år 1356 och var verksam fram till slutet av 1800-talet, vilket kvalificerade dem till 1979 års upplaga av Guinnes rekordbok som uppskattade att man hunnit ta omkring 2 000 000 människor av daga under sin strävan att blidka gudinnan Kali.

Thuggee-medlemmar strövade omkring gruppvis på landsvägarna i hopp om att stöta på andra vandrare och ta sällskap med dessa. När rätt tillfälle infann sig ströp sektens medlemmar sina offer, rånade dem på värdesaker och begravde dem. Hela förfarandet var ritualiserat, offren skulle strypas med ett gult tygstycke, rumaal, och därefter begravas i enlighet med bestämda traditioner. Under själva mördandet spelade man musik och dansade men det är oklart om detta var en del av riten eller om musiken syftade till att dölja eventuella skrik.


Thug Behram (1765 – 1840) hör till de mest notoriska mördare historien har sett. Han påstås ha strypt 931 människor med sin medaljongprydda rumaal, denna siffra är dock överdriven. När Behram greps förhördes han av en officer tillhörande det brittiska ostindiska kompaniet och enligt dessa protokol erkände Behram att han: ”been present at 931 cases of murder, and I may have strangled with my own hands about 125 men, and I may have seen strangled 150 more.” Behram ska ha varit synnerligen skicklig med sin rumaal som han svingade runt offrets hals med en sådan precision att medaljongen hamnade ovanpå adamsäpplet och därigenom tillförde ett extra tryck. Behram dömdes till döden genom hängning.

Den brittiska kolonialmakten kunde självfallet inte tillåta att en morbid sekt mördade resande i deras kronkoloni och under 1830-talet bestämde man sig för att ta tag i problemet på allvar. En major i armén, William Sleeman, ledde kampen mot thuggee-sekten och genom nitiskt arbete lyckades han tillfångata åtskilliga tusen thugs trots sektens hemlighetsmakeri. Man inledde även en upplysningskampanj som syftade till att öka medvetenheten hos resande om hur sekten arbetade vilket visade sig vara mycket effektivt, folk blev mer vaksamma och lärde sig att känna igen den typiska thugmetodiken. Dock skulle det dröja ända fram till slutet av 1800-talet innan de sista thugsen greps av myndigheterna. Mytbildningen om thuggee frodades och sekten gjorde ett så kraftigt intryck på engelsmännen att minnet av sekten består i engelskan genom ordet thug som betyder skurk eller ligist.

Ett fotografi av thugs

Ett fotografi av thugs

Annonser

Taggad: , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Allmänt tugg om thugs; Indiens kalidyrkande lönnmördareLuriks Anakronismer.

Meta

%d bloggare gillar detta: