En riktig skithistoria; avföringshantering genom tiderna

2012/07/11 § 1 kommentar

Ett av de minst angenäma problem stadslivet förorsakat enda sedan städernas barndom är hur man ska ta hand om alla människors exkrementer. Avföring är otrevligt, sprider allehanda sjukdomar och medförde att staden var en stinkande och ohygienisk plats att leva i under äldre tider. Rom utgjorde under antiken ett undantag. Stadens en miljon invånare producerade enorma mängder skit som togs om hand av ett utomordentligt kloaksystem som effektivt ledde avföringen ut i Tibern. Cloaca Maxima (konstruerad under 600-talet f.Kr.) tjänar fortfarande sitt ursprungliga syfte vilket vittnar om de romerska vatteningenjörernas kunskaper.

Efter att det Romerska imperiet rasat samman under 300-talet e.Kr. och i fallet tagit med sig alla kunskaper om hur man byggde fungerande kloaksystem skulle det dröja ända fram till 1800-talet – och på många platser fram till 1900-talet – innan man i Europa lyckades konstruera ett lika välfungerande och hygieniskt system som det som hade funnits under antiken. Fram tills dess stod man helt enkelt ut med att rent bokstavligt vada i skiten.

Linköping var under medeltiden uppdelad i nedre och övre staden, den mer välbesuttna delen av befolkningen föredrog den övre delen på grund av att all skit och piss som tömdes ut på gatorna behändigt rann ner till de än eländigare nedre delarna av staden. Inte mycket förändrades under århundradena. Fortfarande på 1700-talet var Linköping  – och alla andra svenska städer – fyllda av skit. Det vanliga var att man samlade allt avfall i gropar på den egna gården, om man hade någon, för att därefter försöka samla ihop det hela när åkrarna skulle gödslas.

Stockholm var inte bättre än Linköping även om Magnus Erikssons stadslag (ca.1350) ålade stockholmarna att bygga ”hemlighus” (utedass) med förbehållet att dessa ej fick placeras vid gatan eller i närheten av grannens tomt. Straffet för detta var böter på upp till sex öre. Lagen fastslog även att det var belagt med vite om man blev påkommen med att skyffla skit in på grannens tomt eller ut på gatan.

Under 1700-talet trängdes 60 000 människor tillsammans med oräkneliga djur i huvudstaden och de sanitära problemen var lika påfallande som under medeltiden. Nu växte en ny yrkesgrupp fram som fick det föga hedervärda, men viktiga, uppdraget att ta hand om all avföring: skitbärarkärringen. Dessa kvinnor utgjordes av samhällets bottenskikt och rekryterades från stadens spinnhus (en inrättning där lösdrivande kvinnor hölls i arbete). De var inte sällan alkoholiserade patrask som inte hade något annat val än att dagarna i ända hämta och forsla bort allt som stockholmarnas magar behagade producera. Kvinnorna arbetade parvis och bar vanligtvis en stor tunna skit mellan sig på en stång.

Skitbärarkärringarna fanns kvar fram till år 1859 då renhållningsverket tog över verksamheten, men skiten hämtades för hand in på 1900-talet innan spoltoaletterna blev vanligare. År 1908 hämtade verkets arbetare 700 000 kärl avföring.

Skitbärarkärringar med sin tunna

Skitbärarkärringar med sin tunna

Annonser

Taggad: ,

§ Ett svar till En riktig skithistoria; avföringshantering genom tiderna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande En riktig skithistoria; avföringshantering genom tidernaLuriks Anakronismer.

Meta

%d bloggare gillar detta: