Konst(iga) OS; de estetiska grenarna som försvann

2012/07/25 § Lämna en kommentar

     “O Sport, pleasure of the Gods,
essence of life, you appeared sudden
in the midst of the grey clearing
which writhes with the drudgery of
modern existence, like the radian
messenger of a past age, when
mankind still smiled. And the glimmer
of dawn lit up the mountain tops and
flecks of light dotted the ground in the
gloomy forests.

Dikten ovan är ur Ode to Sports första vers från 1912 av G. Hohrod och M. Eschbach. Även om verket inte håller någon vidare klass med sitt högtravande språk och gränslösa hyllning till idrotten kammade den hem en guldmedalj vid de Olympiska spelen i Stockholm år 1912. Dock kunde ingen finna författarna som mystiskt nog tycktes ha gått upp i rök.

De moderna spelens skapare, baron Pierre de Coubertin (1863 -1937), hade propsat på att man även skulle tävla i estetiska discipliner i OS och efter en viss kamp fick han sin vilja igenom. Konst blev därefter en del av spelen mellan åren 1912 och 1948. Grenarna man tävlade i var arkitektur, grafik och måleri, musik, skulptur samt litteratur – som dikten ovan vann guld i. Konstdisciplinerna hade formellt samma status som höjdhopp eller kulstötning med höger och vänster hand även om publiken och folk i allmänhet inte verkar ha blivit särskilt upphetsade över dessa tävlingar. Inte heller inom den Olympiska kommittén var man särdeles förtjust, de tävlande var få och kvalitén ansågs vara alltigenom låg.

Baron Pierre de Coubertin

Baron Pierre de Coubertin

Oavsett vilket skördade Sverige en del medaljer i dessa grenar. Vid OS i Los Angeles år 1932 belönades konstnären David Wallin med guld för sin tavla Vid Arilds strand och Gustaf Nordahls skulptur, Hyllning till Ling, tog guld i London 1948. Sverige erövrade inga fler guld men däremot silver och brons. Till de mer intressanta bedrifterna hör att arkitekten Nils Olsson tog brons i OS i London år 1948 för sin ritning till vad som skulle bli Valhallabadet i Göteborg

Konstdisciplinerna fick som konsekvens att sportjournalisterna nu motvilligt blev kulturjournalister när de skulle skildra vinnarna. Den kände sportjournalisten Mr. Jones avslutade sin smått syrliga rapportering om Wallins seger med orden: ”[…] en sträng och knapp komposition; man förstår, att den skulle kunna göra starkt intryck nere i detta den eviga och vitglödgade solens förlovade land. Och visserligen var den inte sport, men i alla fall ´efter sport´, en hymn till fri och frisk luft”

Hur var det då med de försvunna guldmedaljörerna Hohrod och Eschbach? Sent omsider visade det sig att dessa idrottsälskande herrar aldrig hade existerat. I själva verket var det baron Pierre de Coubertin själv som skrivit det pompösa verket vilket han långt senare erkände. Detta torde vara enda gången i OS historia någon erövrat en guldmedalj utan att visa sig under tävlingarna överhuvudtaget.

Vid Arilds strand som Wallin tog guld med vid OS i Los Angeles

”Vid Arilds strand” som Wallin tog guld med vid OS i Los Angeles

Annonser

Taggad: , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Konst(iga) OS; de estetiska grenarna som försvannLuriks Anakronismer.

Meta

%d bloggare gillar detta: