Gilles de Rais; riddare, skådespelare och svartkonstnär

2012/08/03 § Lämna en kommentar

Jeanne d´Arc (1412 -1431) blev som bekant Frankrikes nationalhelgon efter sina insatser i Hundraårskriget (1337 – 1453) som rasade mellan hennes hemland och England med dess burgundiska allierade. Redan i sin samtid blev hon en legend – även om en helgonförklaring dröjde till 1920-talet – hennes dödsdom upphävdes postumt av påven Calixtus  år 1465. Men det var långt ifrån alla i Jeanne d´Arcs närhet som var föremål för en kanonisering, en av hennes närmsta män var även hennes raka motsats.

Gilles de Rais var en riddare som inte nöjde sig med att hans insatser under striderna mot engelsmännen gjort honom lika berömd som den bondflicka han hade tjänat under; de Rais ville ha hela äran för egen del. Knappt hade Jeanne d´Arcs bål hunnit svalna innan de Rais försökte förminska hennes roll vid befrielsen av Orléans för att istället lyfta fram sin egen.

Främst skedde detta genom teaterscenen som de Rais älskade över allt annat. Han spelade huvudrollen i en pjäs – Orléans Mystère du Siège d´ Orléans – som återgav befrielsen av Orléans där han själv iklädde sig hjälterollen samtidigt som Jeanne d´Arc endast fick marginellt utrymme. Han turnerade över hela Frankrike med sitt teatersällskap och bjöd in både hög och låg till sina föreställningar. Detta var ett dyrt och extravagant nöje som tärde på riddarens kassa som visserligen var välfylld men som ständigt dränerades på grund av att han inte tog någonting betalt i inträde.

För den fattiga bondebefolkningen i det feodala Frankrike var det ett sällsynt nöje att få se ett skådespel och publiken tog säkerligen chansen när det var gratis. De Rais var dock inte nöjd med publikens torftiga klädsel och därför delade han även ut dyra kläderdräkter i syfte att försköna sitt eget intryck från scenen.

All denna kulturella filantropi tärde som sagt på de Rais förmögenhet och tillslut var han nästan lika pank som sin publik och tvingades dra sig tillbaka till sina gods. Troligen deprimerad över sin förlorade förmögenhet och av att inte längre kunna ägna sig åt sin passion vände han blicken mot sitt andra intresse: svart magi.

De Rais hade troligen alltid varit intresserad av magi och sataniska riter men inte praktiserat detta aktivt. Han ska ha sökt upp och tagit hjälp av suspekta personer som utgav sig för att vara svartmagiker och tillsammans med den forne skådespelaren började man utföra komplicerade sataniska riter. När de Rais inledande upphetsning över ritualerna svalnat krävde han nya ”kickar” varför han introducerade barnoffer vid sina svarta riter.

Med sina många gods till förfogande kunde han flytta runt en hel del vilket förklarar hur han kunde undvika upptäckt under en relativt lång tid. Tillslut började rykten dock cirkulera om att barn försvann varthän de Rais drog fram och biskopen av Nantes inledde därför en undersökning av omständigheterna. År 1440 greps de Rais som utan krusiduller erkände 200 mord men försvarade sig med att han drivits av en mörk kraft som tagit honom i besittning bara för att tvinga honom till sina onda handlingar. Domarna trodde honom ej och han blev inom kort huvudet kortare.

Lurik rekommenderar: A. L. Vincent & Clare Binns. Gilles de Rais: The Original Bluebeard. Burleigh Press 1926.

Gilles de Rais. 1800-tals målning

Gilles de Rais. 1800-tals målning

Annonser

Taggad: , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Gilles de Rais; riddare, skådespelare och svartkonstnärLuriks Anakronismer.

Meta

%d bloggare gillar detta: