Korruption i Kaukasus; Georgiens gudfader och hans nemesis

2012/08/15 § Lämna en kommentar

Benhård centralstyrning av ekonomin och en besatthet av att uppfylla planmålen utgjorde ingalunda effektiva bromsklossar för att stävja den utbredda korruptionen i Sovjetunionen. Tvärtom debiliterades den sovjetiska ekonomin vid återkommande tillfällen av gigantiska korruptionsskandaler vilka allt som oftast tystades ned av centralmakten eller helt sonika ignorerades. Den i särklass största korruptionsskandalen som uppdagades i imperiets historia fick dock ett rättsligt efterspel och involverade bl.a. en flink maffiaboss och en genomkorumperad politruk i det sovjetiska Georgien.

I och med att den fruktade skarprättaren Lavrentij Beria (1899-1953) fängslades och avrättades i kölvattnet av Stalins död 1953 utsågs en viss Vasilij Mzhavanadze till ny generalsekreterare (1953-1972) för det georgiska kommunispartiet. Mzhavanadze blev omdelbart herostratiskt ryktbar för sin fåfänga, hedonistiska livsstil och gränslösa dryckenskap. I sina frivola eskapader stöttades Mzhavanadze ovillkorligt av sin hustru, Tamara (som inom kort fick smeknamnet Drottning Tamara till följd av sin extravaganta livsstil), vars huvudsakliga passion i livet föreföll bestå i att samla pälsar, diamanter och luxuösa parfymer i hög.

Trots de modesta inkomster uppdraget som georgisk generalsekreterare inbringade i teorin blev  Mzhavanadze i praktiken mångmiljonär. Orsaken till detta var att den skupellösa generalsekreteraren lierade sig med och aktivt understödde den spirande georgiska maffian och deras ledare Otari Lazishvili, mer känd som Georgiens gudfader.  Lazishvili var en f.d. chaufför som misslyckats med att erhålla en universitetsexamen och prövade sin lycka i den undre världen istället. Gudfaderns affärsidé bestod i att alliera sig med korrupta företagsföreståndare, erbjuda dem en billig penning för överskottsmaterialen de hamstrat på olaglig väg och sedan använda dessa för framställningen av åtråvärda konsumtionsvaror i väl skyddade fabriker belägna i de kaukasiska bergen.

Vasilij Mzhavanadze

På detta vis kunde Lazishvili fylla den sparsmakade och utsvultna sovjetiska marknaden med allehanda lyxprodukter – exempelvis tröjor med polokrage, regnrockar och strandskor – som i annat fall endast var tillgängliga i Väst och därför kostade multum. Lazishvilis ljusskygga affärer, sanktionerade av Mzhavanadze, gjorde att Georgiens gudfader blev något av en nationell celebritet vars förehavanden sågs med beundran eller avundsjuka. Lazishvili flyttade runt mellan sina två lyxvillor med tillhörande utomhuspooler och bjöd på överdådiga festligheter i Moskva, Kiev och Alma-Ata närhelst hans älskade fotbollslag behagade att vinna. På höjden av sin makt under 1960-talet  kunde Lazishvili ommöblera det georgiska kommunistpartiet efter eget huvud och såg givetvis till att samvetgranna kverulenter som höjde sina röster mot den utbredda korruptionen oavkortligen tystades ned.

År 1972 hade emellertid Moskva fått nog av vanstyret i Georgien och avsatte Mzhavanadze, vilket också betydde början till slutet för Lazishvilis imperium. Ny generalsekreterare blev nämligen den moraliskt oantasteliga Eduard Shevardnadze (georgisk generalsekreterare 1972-1985) som genast iscensatte en utrensningskampanj inom det diskrediterade kommunistpartiet. Flera av Mzhavanadzes genomkorrumperade hejdukar fick bita i gräset och inom kort arresterades också Georgiens gudfader som därefter fick tillbringa 15 år i fängsligt förvar.

En av Shevardnadzes första åtgärder som ny georgisk generalsekreterare var att samla partiets koryféer och anmoda alla som önskade bekämpa korruptionen att resa sin vänsterhand. De resta händerna blottade otaliga importerade guldklockor, varpå Shevardnadze krävde att dessa symboler för bourgeiosins överflöd omedelbart skulle kasseras och bytas ut mot sovjetiska motsvarigheter för att signalera starten på en ny era. Ledamöterna biföll generalsekreterarens krav, om än under vemodigt muttrande.  

Eduard Shevardnadze tillhörde den reformvänliga falangen i Sovjetunionen och promoverades till sovjetisk utrikesminister av Michail Gorbatjov 1985, en tjänst han behöll till år 1990 då han valde att avgå i protest mot Gorbatjovs auktoritära vänstervridning. Mellan åren 1995 och 2003 var sedan Shevardnadze det fria Georgiens president men störtades år 2003 i rosornas revolution. Anledningen? Grava korruptionsanklagelser, givetvis (Shevardnadzes innersta cirkel ska ha kontrollerat så mycket som 70 % av Georgiens ekonomi).

Lurik rekommenderar: Hedrick Smith. The Russians. New York Times Book Co. 1976.

Eduard Shevardnadze

Annonser

Taggad: , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Korruption i Kaukasus; Georgiens gudfader och hans nemesisLuriks Anakronismer.

Meta

%d bloggare gillar detta: