Hur man mår fin(t): 1800-talets missbruksvård

2012/12/17 § Lämna en kommentar

Under 1700-talet sjönk allt fler västerlänningar in bakom opiumdimmornas slöja. Att drogen var starkt beroendeframkallande var man mycket väl medveten om och under 1800-talet upplevde man att problemen med missbrukare som passiviserades av en alltför stor opiumkonsumtion hade passerat gränsen för det hållbara. I samband med detta började nu läkarvetenskapen söka ett alternativ till opium som skulle vara lika effektivt som smärtstillande medel samtidigt som man ville slippa de skadliga effekterna.

Experimenterandet med droger höll på att kosta åtskilliga livet eftersom forskarna inte var främmande för att pröva sina tinkturer på sig själva med varierande resultat. År 1806 lyckades apotekaren Friedriech Sertüner (1783-1841)bevisa att hans morfin fungerade som ett effektivt smärtstillande medel som dessutom kunde bota folk med ett tungt opiatmissbruk. Logiken bakom den slutsatsen följde på upptäckten att opiummissbrukare som fick morfin ordinerat i stora mängder upphörde med att bevista de otaliga opiumhålorna. Att knarkarna i själva verket bara bytte en drog mot en annan insåg man inte vilket till stor del hade sin orsak i att man var benhård i sin tro på att morfinet inte var beroendeframkallande.

Morfinets fader Friedriech Sertüner

Morfinets fader: Friedriech Sertüner

Under 1800-talet bytte således lejonparten av narkomanerna missbruk och blev morfinister vilket skulle visa sig vara lika destruktivt som det tidigare opiummissbruket. Men arbetet med att hitta ett botemedel mot opiumgisslet gick oförtrutet vidare och etter värre skulle det bli.

Föga hade man lärt sig av misslyckandet med morfinet. År 1898 lyckades man utvinna ett nytt ämne som också var opiumbaserat. Historien upprepade sig och man var återigen övertygad om att denna nya mirakelkur kunde bota de nya morfinisterna samtidigt som det var helt ofarligt att bruka. Den tyske läkaren Heinrich Dreser (1860 – 1924) ansåg att ämnets egenskaper var ”heroiska” och han döpte det därför till heroin. Återigen bytte de olycksaliga pundarna drog.

Kokaplantan var redan väl känd i Europa sedan koloniseringen av Sydamerika under 1500-talet. Indianerna hade som bekant haft munnen full av kokablad när conquestadorerna började utforska deras länder. Att tugga kokablad ger ett förhållandevis milt rus men med en ny metod kunde man framställa kokain som var oerhört mycket mer potent än bladen.

”Självfallet måste kokain hjälpa mot opium- och annat missbruk” tänkte en apotekare vid namn John Pemberton (1831 –  1888) när han år 1886 funderade på hur man kunde hjälpa alla soldater, som med trasiga själar överlevt det amerikanska inbördeskriget, ur sina missbruk. Sedan tidigare fanns en dryck vid namn French Wine Coca som bestod av kokain utrört i franskt bordeaux, en dryck som förövrigt hyllades av både påven Leo XIII (1810 – 1903) såväl som av Drottning Victoria (1819 – 1901). Pemberton ville undvika alkoholen eftersom hans tilltänkta kunder hade missbruksproblem; så föddes Coca Cola som innehöll rent kokain fram till år 1927.

Kokainets genomslag i forskarvärlden var total, drogen älskades av alla och ansågs vara oerhört hälsosam. Framförallt snortades det friskt på de psykiatriska mottagningarna. Historiens mest berömde kokainpundare är troligtvis Sigmund Freud (1855-1939). Han fullkomligt älskade sitt vita guld, brukade själv stora mängder och ordinerade det mot det mesta. Sina slutsatser om hur kokain kunde hjälpa mot både ångest och depression publicerade han i verket ”Über coca” (1884). Emellertid skulle psykoanalysens fader senare ändra uppfattning efter att bevittnat när en av hans vänner gick ner sig i en kokainpsykos.

Über Coca av Sigmund Freud

Über Coca av Sigmund Freud

Annonser

Taggad: , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Hur man mår fin(t): 1800-talets missbruksvårdLuriks Anakronismer.

Meta

%d bloggare gillar detta: