Avväpnande krigslister: Jean Baptiste Bernadottes oblodiga seger i Lübeck 1806

2013/02/14 § Lämna en kommentar

Huruvida Gustav IV Adolf (1778 – 1837) är den långa svenska historiens mest misslyckade kung kan man med rätta diskutera. Han förlorade den Östra rikshalvan till Ryssland och avsattes därefter i en statskupp och framlevde resten av sina dagar kringflackande i Europa under namnet överste Gustavsson. Kungen hatade Napoleon av hela sitt hjärta och därför var det självklart att Sverige skulle slåss mot den franska kejsaren i det Svensk – franska kriget (1805 – 1810).

"Överste Gustafsson"

”Överste Gustafsson”

Så kom det sig att en svensk styrka i norra Tyskland bestående av två livgrenadjärregementen och en icke oansenlig styrka kavalleri, totalt ca 1000 man, befann sig i Lübeck år 1806 på flykt undan en fransk styrka. Svenskarna hade hamnat i problem efter att Napoleon skördat stora framgångar i inledningen av kriget med sin stora seger i Austerlitz föregående år. Nu hade Preussarna bytt sida och favoriserade fransmännen vilket föranledde den svenska reträtten som planerades gå över havet till svenska Stralsund.

I Lübecks hamn röt general von Morian ut sina order – alla skulle se till att deras vapen var väl nedpackade i lådor inför överfarten! Självfallet lydde soldaterna och stuvade ned alla vapen. Nu visade det sig emellertid att någonting hade gått fruktansvärt fel; de förföljande fransmännen var plötsligt på plats i Lübeck. Eftersom man nu var obeväpnade fanns det inte mycket mer att göra än att hissa vit flagg och kapitulera och så gav 1/12-del av den totala svenska armén upp utan strid. Von Morian själv var dock som uppslukad av jorden, han hade snabbt som blixten travat iväg till Travemünde.

Den franske befälhavaren var ingen mindre än marskalk Jean Baptiste Bernadotte (1763-1844) och kanske var det nu han omedvetet lade grunden till sin framtid som svensk kung. Marskalken visade prov på yttersta gentlemannamässighet och tillät att de befälslösa svenska officerarna skulle få bära sina värjor och äta vid hans bord. Trots nesligheten verkar man ha haft det rätt trevligt i väntan på Napoleons order om vad som nu skulle ske. Snart stod det klart att svenskarna skulle marschera söderut som krigsfångar och Bernadotte avdelade en tropp för uppgiften att bevaka svenskarna under färden.

Nu ingrep dock det högsta svenska befälet på plats, Carl Otto Mörner, och förklarade vänligt men bestämt att dessa soldater var hederliga svenska bönder som ägde en särledes disciplin och ära. De lydde order utan att klaga och var dessutom fria torpare och inte alls värnpliktiga som de franska soldaterna. Mot denna bakgrund kunde  de inte tåla att föras fram som boskap av en beväpnad vaktstyrka.

Otroligt nog gav Bernadotte med sig och man lät svenskarna marschera iväg till sin fångenskap under eget ansvar. Så gav man sig iväg på den långa marschen som bar genom hela Tyskland och en bra bit in i Frankrike. Som utlovat gick man med god disciplin och otroligt nog anlände man utan att en enda soldat rymt.

Ytterligare ett par år senare var Sverige i behov av en kronprins då den skröplige Karl XIII saknade en arvinge. Vid kungens hov fanns nu nämnda Mörner som drog sig till minne den artige Bernadotte och förde honom på tal.

Jean Baptiste Bernadotte

Jean Baptiste Bernadotte

Annonser

Taggad: , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Avväpnande krigslister: Jean Baptiste Bernadottes oblodiga seger i Lübeck 1806Luriks Anakronismer.

Meta

%d bloggare gillar detta: