Smakfull rättvisa: Om Kak-provet och andra gudsprov under medeltiden

2013/05/12 § 5 kommentarer

Dirk Bouts (1415 – 1475) skrämmande tavla: Die Probe des glühenden Eisens vor Kaiser Otto III  (ungefär: Järnbördsprövning framför kejsaren Otto III) skildrar en berättelse om hur en änka är beredd att sätta sitt liv på spel och genomföra en makaber handling i syfte att bevisa sin makes oskuld. Bakgrunden var ett äktenskapsbrott för vilket kejsaren lät halshugga den olycksalige mannen. Änkan i sin tur hävdade att hennes man var oskyldig och i ett försök att återupprätta hans ära marscherade hon upp till kejsarens tron med ett rödglödgat järnstycke i vänster hand och sin mans avhuggna huvud i höger armveck.

Scenen utspelade sig under Otto III:s regeringstid (ca 980 – 1002) men den här typen av gudsprövningar, ordalium, var vanliga under hela medeltiden och levde kvar, trots tidiga kyrkliga antipatier mot bruket, en bra bit in på 1600-talet. I en tid av religiös hänförelse där det övernaturliga var lika självklart som det naturliga och gripbara i vardagen var det inte någon som höjde på ögonbrynen över tanken på att Gud ingrep i rättskipningen.

Järnbörd av Bout. Lägg märke till kvinnan som bränns på bål i bakgrunden

Järnbörd av Bout. Lägg märke till kvinnan som bränns på bål i bakgrunden

Prövningen som skildras i Bouts verk, järnbörd, hör till de vanligaste. Den gick ut på att man ett par dagar efter prövningen kontrollerade huruvida såren läkte eller inte, om handen ruttnade eller varade sågs det som ett tecken på skuld. På Island förekom det en variant av järnbörd som gick ut på att offret skulle plocka upp ett föremål från botten av en gryta med kokande vatten.

Saxarna brukade en uppsjö av olika grymma prövningar som alla kunde leda till livslång invalidisering eller döden men tron på att Gud ingrep i vardagen var så stark att man också ägnade sig åt mindre dödliga ordal såsom ”kak-prövning” (lat: Judicium panis et cacei). Den som hävdade sin oskuld fick möjlighet att bevisa detta genom att äta en torr kaka. Tanken var att om man ljög (man fick svära en ed innan kakkalaset började) skulle kakan sätta sig i halsen och personen skulle dö av kvävning. Denna prövning drabbade enligt legenden earlen Godwin av Wessex (död 1053) som hävdade bestämt att han inte hade agerat illojalt mot kungen Knut den store och som bevis skulle han äta en kaka. Nu ville det sig så illa att tuggan satte sig på tvären och på så vis gick Godwin ur tiden och därmed var saken avgjord; Godwin var uppenbart illojal.

Kyrkan var i allmänhet inte förtjust i att hedniska traditioner levde vidare och i synnerhet inte i att man satte Gud på prov. Vid åtminstone två tillfällen försökte man förbjuda dessa primitiva försök till rättskipning, första gången så tidigt som under 800-talet då en synod uttalade sig kritiskt om bruket. Gudsprövningar förbjöds slutligen av påven Gregorius IX år 1234 men förbudet ter sig ha varit verkningslöst då traditionens och trons makt visade sig vara starkare än påvens ord.

järnbörd  i ett medeltida manuskrift

Järnbörd i ett medeltida manuskrift

Ordalerna verkar emellanåt ha fungerat som ett kombinerat nöje och rättskipning vilket ett lustigt fall som utspelade sig vid Karl V av Frankrikes hov under 1300-talet vittnar om. En stackars tjänare anklagades för att ha mördat en adelsman, ord stod mot ord och kungen avgjorde att tjänaren beväpnad med en lans skulle duellera mot den avlidnes hund. Kampen tog sig sin början och var säkert en källa till skratt vid hovet. Kombattanterna cirklade runt varandra och tjänaren gjorde ett och annat utfall men var uppenbarligen ingen lansiär. Det hela slutade med att den uppretade besten slöt sina käftar om sin vedersakare som omedelbart erkände mordet.

De sista bisarra resterna av gudsprövningar återfinns under 1600-talet och de mest uppenbara exemplen är de vattenprover som användes för att avslöja häxor. Emellertid finns andra intressanta idéer som vittnar om den sena renässansens föreställningsvärld. Av en dansk lag från tiden framträder en tro på att mordoffer började blöda om deras mördare lade sina händer på liket vilket säkerligen gav upphov till en del märkliga utredningar.

Vattenprov. Engelskt snitt från 1600-talet.

Vattenprov. Engelskt snitt från 1600-talet.

Annonser

Taggad: , ,

§ 5 svar till Smakfull rättvisa: Om Kak-provet och andra gudsprov under medeltiden

  • Renovatio Mundi skriver:

    Man får tacka för ytterligare ett intressant blogginlägg! När det gäller Dirk Bouts – som du skriver – ”skrämmande tavla” så vill jag bara kort upplysa om att konsthistorikern Gerhardus Knuttel i sin bok Nederländskt måleri (1946) beskrivit denne konstnär som varande en ”måttfullhetens målare” och hävdar att hans måleri präglas av ”en underbart högtidlig serenitet”. För att illustrera detta omdöme bifogas lustigt nog i boken en målning där Den helige Hippolyts slits i stycken mellan fyra galopperande hästar.

    Jag ser redan framemot kommande inlägg…

    • lurikblogg skriver:

      Hej Renevatio och tack för dina intressanta kommentarer!

      Vill passa på att återgälda lite beröm då jag har besökt din blogg (om andra konstintresserade läser detta vill jag rekommendera bloggen http://renovatiomundi.blogspot.se/) ska påpeka att jag inte är någon konstkännare men fann den mycket intressant och givande. När vi ändå är inne på konstnärer med känsla för det makabra i tillvaron måste jag säga att jag fastnade för dina inlägg om Lucas Cranach, fantasieggande.

      • Renovatio Mundi skriver:

        Ja, man behöver nog inte vara mycket till konstvetare för att förmå uppskatta Cranachs blodiga slaktscener. En välutvecklad smak för det makabra räcker ganska långt. Kul hur som helst att du uppskattade bloggen!

  • Renovatio Mundi skriver:

    …martyren jag nämnde hette givetvis Hippolytus och ingenting annat.

  • Robert Lindahl skriver:

    Mycket intressant som vanligt!
    Vill upplysa om att den aktuella Boutsmålningen är en högerpanel i en diptych. Den vänstra panelen illustrerar själva halshuggningen av änkans man. Bouts måleri faller mig i smaken liksom många av de andra flamländska målarna från denna tiden, van Eyck. En rolig detalj angående Bouts är hans val av golv. I Bouts inomhusskildringar har han alltid samma mosaikgolv. Det kan förklaras med hans intresse för centralperspektivet (vilket han vid den här tiden var ganska ensam om i bland sina kollegor i norra Europa) då mönstret i golvet skapar ett djup i bilden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Smakfull rättvisa: Om Kak-provet och andra gudsprov under medeltidenLuriks Anakronismer.

Meta

%d bloggare gillar detta: