Hjärtligt ovälkomna: Arbetarrörelsens kampanj mot galizierna

2013/05/20 § Lämna en kommentar

De ”galizier” som i början på 1900-talet invandrade till södra Sverige som säsongsarbetare i jordbruket hamnade i skottgluggen för de strider som kännetecknade den svenska arbetsmarknaden långt före saltsjöbadsandans förmenta samförstånd. Som utländska och främmande gav galizierna även luft åt rasistiska och främlingsfientliga strupar.

I 1900-talets början fram till första världskrigets utbrott 1914 präglades de svenska invandringsreglerna av stor tolerans. Gränserna var i stort sett vidöppna, och förutom de knivslipande sågfilarna från Ryssland lockades även från 1904 ett par tusen lantarbetare från dåvarande Östeuropa. Det var i första hand sockerbetsskörden i Skåne och Östergötland som pockade på billig säsongsbaserad arbetskraft. De kom att kallas galizier efter provinsen Galizien i dåvarande Österrike-Ungern, fastän majoriteten kom från andra delar av Österrike-Ungern och ryska Polen. Med lägre lön, längre arbetstid och tyngre arbetsuppgifter kom galizierna att ses som ett hot mot det svenska lantarbetarfackets kampanjer mot godsägarna. Dessa hävdade i sin tur att arbetskraftsimporten var ett resultat av ”de svenska arbetarnas opålitlighet”. När galizierna dessutom till viss del användes som strejkbrytare, mobiliserades arbetarrörelsen till strid.

Tidningen Arbetets redaktör August Nilsson kallade säsongsarbetarna för ”de främmande inkräktarna”, ”den galiziska faran”, ”ett modernt hungertåg” och ”främmande patrask”. S-riksdagsmannen Värner Rydén hävdade en lägre moralnivå hos säsongsarbetarna och uppmanade till att ”köra ut galizierna ur landet och fordra: Sverige åt svenskarne!” Även blivande statsminister Per Albin Hansson avkrävde galizierna lojalitet mot svenska lantarbetare, annars skulle de förra ”behandlas som öfriga förrädare”.

Arbetet fyllde på med beskrivningar av galizierna som ”småväxta, med intetsägande ansikten, böjda under bördan av stora klädbylten” och la till: ”Eländigt klädda, slöa och rådvilligt livliga, som en hop boskap, repsenterande det lägsta stadiet av varan – arbetskraft.” Socialdemokratiska Stormklockan vredgades över att istället för de ”hederliga, präktiga svenska arbetarna införskrives en samling utländska trasproletärer, okunniga, förfallna och förslöade stackare, angripna av smittkoppor och andra vidriga sjukdomar, färdiga att sälja kropp och själ för ett brännvinsrus. Sverige åt svenskarne – så lyder frasen. Sverige åt galizierna, svält och smittkoppor åt svenskarne – så lyder verkligheten.”

Även om det fanns moderata framställningar av galizier inom arbetarrörelsen, skymdes dessa av högljudd rasism och främlingsfientlighet i syfte att försvara fackförbundens landvinningar. Dock var det inte enbart galizierna som fick motta arbetarpressens upprörda skällsord – de engelska strejkbrytare som hyrdes in av svenska redare benämndes av Ny Tid som ”de engelska storstädernas värsta drägg”.

I samband med första världskriget upphörde närmast all arbetskraftsinvandring till Sverige, och efter bombdådet 1908 mot fartyget Amalthea avtog arbetsgivarnas värvning av utländska strejkbrytare.

Lurik rekommenderar: Håkan Blomqvist. Nation, ras och civilisation i svensk arbetarrörelse före nazismen. Carlssons 2006.

Luriks spökskrivare: David Nilsson.galizier

Annonser

Taggad: , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Hjärtligt ovälkomna: Arbetarrörelsens kampanj mot galiziernaLuriks Anakronismer.

Meta

%d bloggare gillar detta: