Ensliga enstöringar: Om Storbritanniens dekorativa eremiter

2014/04/10 § Lämna en kommentar

Överklassens ädlingar har som bekant i alla tider varit synnerligen uppfinningsrika när det kommit till att demonstrera sin välborenhet och sitt ekonomiska välstånd. Den senare delen av 1700-talet utgör naturligtvis inget undantag. Till tidens besynnerligheter hörde dock en föga uppmärksammad trend som fick ett enormt genomslag bland Frankrike och Storbritanniens självmedvetna nobless: anskaffandet och furnerandet av så kallade ”dekorativa eremiter”.

Ofta sökte den anspråksfulla adelsmannen i åratal med ljus och lykta, ofta genom att annonsera i tidningar, efter en arbetslös eremit – ju yvigare och skäggigare desto bättre – som i dekorativt syfte kunde ta plats och bosätta sig på lämplig plats i nämnda adelsmans trädgård eller park. Besittandet av en dekorativ och livs levande eremit blev något av en statussymbol och i Storbritannien översvämmades marknaden inom kort på små, skäggiga och mer eller mindre heliga män som var villiga att bli trädgårdsdekorationer.

Vad tarvades då av en yrkesmässigt kompetent dekorativ eremit? Den mest berömda arbetsgivaren till en dekorativ eremit var utan tvekan en viss Charles Hamilton som bl.a. krävde att eremiten ifråga skulle ”leva i eremitaget i sju år (eremitaget utgjorde i detta sammanhang en mindre kulle med tillhörande jordkällare) utrustad med bibel, kikare, en matta för sina fötter, en kudde för sitt huvud, ett timglas, samt leva på vatten och bröd”. Vidare var eremiten förbjuden från att klippa sitt skägg och att under några omständigheter kommunicera med tjänstefolket. För denns lilla uppoffring var Hamilton beredd att betala 700 pund, men om eremiten bröt mot en enda regel under anställningen fick han inte en penny. Den första, och antagligen enda, eremit som tog på sig uppdraget stod ut i hela tre dagar innan han flydde till den lokala puben för att aldrig återvända.

Dekorativ eremit

Dekorativ eremit

En pensionerad eremit lät berätta att han i fjorton år tjänstgjort hos en viss Lord Hill. Under dessa år ska den stackars enstöringen ha framlevt sina dagar i en grotta med ett timglas som enda sällskap. Till besynnerligheterna hörde att den nämna lorden ska ha insisterat på att eremiten skulle likna Giordano Bruno (italiensk filosof och astrolog som avrättades på påvens begäran år 1600 efter att bl.a. ha påstått att universum är oändligt) i såväl utseende som uppträdande.

Potentiella eremiter sökte emellanåt också arbete på egen hand, oftast genom att annonsera i lokaltidningen. Ett typiskt exempel är hämtat från tidningen the Courier, år 1810:

”A young man, who wishes to retire from the world and live as a hermit, in some convenient spot in England, is willing to engage with any nobleman or gentleman who may be desirous of having one. Any letter addressed to S. Laurence (post paid), to be left at Mr. Otton’s No. 6 Coleman Lane, Plymouth, mentioning what gratuity will be given, and all other particulars, will be duly attended.”

Även om bruket av dekorativa eremiter så småningom ebbade ut under 1800-talet har denna överklassvurm trots allt satt sina spår i det moderna kulturlandskapet. Det utbredda begagnandet av ”garden gnomes”, eller trädgårdstomtar på ren svenska, har exempelvis sitt ursprung i traditionen att dekorera sin trädgård med livs levande eremiter.

Den dekorativa eremitens moderna arvtagare - trädgårdstomten.

Den dekorativa eremitens moderna arvtagare – trädgårdstomten.

Annonser

Taggad: , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Ensliga enstöringar: Om Storbritanniens dekorativa eremiterLuriks Anakronismer.

Meta

%d bloggare gillar detta: