Ett horn i sidan till etablissemanget: Noshörningar i amerikansk politik

2014/11/16 § 2 kommentarer

Den brasilianska demokratin har både sina positiva och negativa sidor. Till skillnad från många andra länder så är det i Brasilien obligatoriskt att rösta, något som inte enbart borgar för ett högt valdeltagande men också för att den politiska kulturen i deccennier fått dras med diverse charlataner, vulgära populister och bisarra kostymdramer. I valet 2014 gjorde exempelvis Jesus och Djävulen stora framgångar, även om de både övertrumfades av en brasilansk stålman med hypnostisk blick.

Av alla lustigkurrar och skämtkandidater som någonsin ställt upp i ett braslilanskt val torde ingen ha gjort större framgångar och närt större medialt intresse än en viss Cacareco som 1959 vann en jordskredsseger i Sau Paulos borgmästarval. Nu råkade det emellertid vara så att Cacareco i själva verket inte var en traditionell politiker utan en populär attraktion på stadens zoo: en noshörning.

Nomineringen av Cacareco till borgmästartiteln var essentielt ett studentikost upptåg med udden riktad mot det korrupta och nepotistiska ledargarnityret. Politikerförakt, med andra ord (många valde annars att proteströsta genom att demonstrativt lägga svarta bönor i valkuvertet). Tyvärr, för de innovativa studenterna, så godtogs givetvis inte Cacarecos kanditatur – noshörningen fick snällt stanna på zoo. Även om den omtalade Cacareco avled 1962 så är denna pansarbeprydda demokratikämpe ännu omtalad i Brasilien; ”Voto Cacareco” har exempelvis blivit synonymt med att ”proteströsta”.

Cacareco i sina glansdagar.

Cacareco i sina glansdagar.

Det är dock inte bara i Brasilien som noshörningen med ett horn i sidan till det politiska etablissemanget vunnit renommé. Så också i det fjärran Kanada. År 1963 bildade en likaledes radikal och etablissemangshatande grupp kanadensiska studenter, artister och allehanda kulturarbetare ”the Rhinoceros Party” som, deklarerade man, ansåg sig vara ”spirituella avkomlingar” till Cacareco och angav att deras partiledare, lämpligt nog, var Cornelius I – en trögtänkt men genomsnäll noshörning huserandes i en djurpark i Qubec.

The Rhinoceros Party existerade fram till 1993 då myndigheterna gjorde det för dyrt för partiet att delta i nationella val. Även om Cornelius I:s zeloter inte vunnit några större nationella valframgångar under dessa tre deccennier har de dock lyckats bättre på det lokala planet, därutöver har man genom åren lockat många proteströster och gravt irriterat det politiska etablissemanget. Det var inte för inte som partiets ständiga vallöfte var ”att inte hålla några av våra vallöften”. En smärre falang av partiet kallade sig också för ”Marxist-Lennonister” – en humoristiskt anspelning som inte syftade på Karl Marx och Lenins trosläror utan de av Groucho Marx och John Lennon.

Partiets plattform genomsyrades av denna syrliga sarkasm och önskan att ställa alla etablerade regler och etikett på huvudet, bl.a. lovade man att:

*Upphäva lagen om gravitation.
*Reducera ljusets hastighet eftersom det är alldeles för snabbt.
*Avskaffa miljön eftersom den är alltför svårskött.
*Utrota all brottslighet genom att avskaffa alla lagar.
*Göra kanadensare starkare genom att blanda stereoider i dricksvattnet.

The Rhinoceros Partys symbol.

The Rhinoceros Partys symbol.

Annonser

§ 2 svar till Ett horn i sidan till etablissemanget: Noshörningar i amerikansk politik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Ett horn i sidan till etablissemanget: Noshörningar i amerikansk politikLuriks Anakronismer.

Meta

%d bloggare gillar detta: