Österländska yoghurtmysterier; om mytbildningen kring den georgiska ålderdomen

Alltsedan slutet av 1800-talet har forskare världen över fascinerats av hur människor, boende i de mest karga och oländiga delarna av det bergsbeprydda Kaukasus, kunnat ståta med en oproportionerligt hög andel virila och synnerligen välmående åldringar vars antal inte överträffats någon annanstans på klotet.

I det fjärran Abchazien (fram till 2008 de jure lydande under Georgien) uppnår exempelvis en av trehundra den aktningsvärda åldern av 100 år eller mer. Motsvarande siffror från det betydlig mer ekonomiskt välmående USA ger vid handen att endast tre personer utav 100 000 får den tvivelaktiga äran att uppleva sin 100-års dag.

I Sovjetunionen var man i regel övertygad om att de revolutionära landvinningarna och det radikala omstöpandet av samhället som dessa bidrog till i det långa loppet skulle garantera människorasen ett långt och vitalt liv; att bli 120 år och uppåt skulle inom kort inte vara någon ovanlighet. Sovjetunionens ledargarnityr riktade därför på ett tidigt stadium sina blickar mot Georgien, och mellan 1930 och 1980 var sovjetiska gerontologer i färd med att söka utröna mysteriet bakom kaukasiernas imponerande livslängd.

Resultaten från dessa massiva forskningsinsatser var i många avseenden häpnadsväckande. Forskarna stötte bland annat på en viss Shirali Mislimov som enligt sitt pass uppnått en ålder på otroliga 168 år. Shirali Mislimov hade som flertalet andra georgiska åldringar sitt liv djupt rotat i hembyn, vilken han i princip aldrig lämnat, och skötte fram till sin död 1973 omsorgsfullt om den fruktträdgård han låtit plantera år 1870. Denna märkliga man förstummade de hänförda sovjetiska forskarna med sina livfulla minnen om Krimkriget 1853-56. Vid sin död lämnade Mislimov efter sig sin änka på nätta 120 år vilken han äktat 102 år tidigare.

Trots decennier av forskning lyckades inte Sovjetunions gerontologer finna ”ungdomens källa”. De teorier som trots allt framkastades var långt ifrån revolutionerande utan ansluter sig i sak till de teser gällande god hälsa och långt leverne som dominerar i dagens debattklimat. Således förklarade man georgiernas beaktningsvärda ålder i termer av proteinrik kost som gärna sköljdes ned med generösa mängder starkvin, tillgång till mineralrika vattenkällor, uppseendeväckande hög sexuell aptit på ålderns höst, samt avsaknaden av stressmoment i närmiljön.

Efter Sovjetunionens slutgiltiga kollaps 1991 övertog amerikanska forskare stafettpinnen och färdades i drivor till det fjärran Kaukasus. Emellertid har svaret på gåtan också för dessa fortsatt vara höljt i dunkel. De många mötena mellan överlästa amerikanska gerontologer och flegmatiska georgiska åldringar har dock gett upphov till diverse humoristiska anekdoter. Vid ett tillfälle ska exempelvis en amerikansk professor ha utbringat en skål för sin bordsgrannes hälsa. Han antog att den georgiska pensionären jämte honom var i sjuttioårsåldern, och önskade därför åldringen att uppnå samma aktningsvärda ålder som Moses. Bordsgrannen blev rosenrasande över yttrandet av dessa ord och spottade instinktivt ut vinet över middagsbordet. Till saken hörde att mannen ifråga vid tillfället var 119 år gammal, och Moses dog ju som bekant vid 120 års ålder.

Anledningen till att vi i Väst ändå är medvetna om den kaukasiska ålderdomens mysterier har väldigt lite att göra med vare sig sovjetisk eller amerikansk gerontologiskt forskning. Istället är det nämligen så att det mellan 1973-78 dök upp reklamsnuttar i den amerikanska etern, inspelade på plats i Georgien, som visade georgiska åldersmän och rynkiga gummor som njöt sitt otium genom att hinka i sig litervis med yoghurt. Bakom denna innovativa och ytterst framgångsrika reklamkampanj låg företaget Dannon som givetvis sökte förmedla budskapet om att deras produkt (yoghurt) utgjorde nyckeln till ett långt och
lyckligt liv. Ungdomens källa torde således vara fylld med yoghurt.

Shirali Mislimov