Finsk bastupolitik; Urho Kekkonen och spelet runt Notkrisen

2010/11/28 § Lämna en kommentar

År 1961 erhöll den finska regeringen en not från den Sovjetiska Centralkommittén som skapade allmän indignation, vilket blev inledningen på den största krisen i finsk politik under efterkrigstiden. Även om noten behandlade Skandinavien i sin helhet och inte explicit hade udden riktat mot Finland, förekom ändå antydningar om att Sovjetunionen önskade diskutera gränsdragningar. Detta föreföll den finska regeringen synnerligen oroväckande då senaste gången ett liknande propå kommit från Moskva var Stalin avsändare, och det ostentativa diplomatiska utkastet var i själva verket en förtäckt krigsförklaring som utmynnade i det finska vinterkriget.   

Regeringen befann sig i ett tillstånd av chock och letargi då ”nationens räddare”, presidenten, Urho Kekkonen, som alltsedan sin ”tronbestigning” 1956 bedrivit en framgångsrik samarbetspolitik med Sovjetunionen, för tillfället befann sig på tjänsteresa/semester i USA. Ett stort internationellt pressuppbåd fann kort därefter den flegmatiske Kekkonen på en strand i Hawaii med en semesterdrink i handen tillsammans med familjen. När dessa upphetsat och i ren frenesi tryckte upp en mikrofon i ansiktet på presidenten och frågade denna vad han tänkte göra åt saken svarade denna helt lapidariskt och på bästa finska manér att: ”Jag tänker äta middag”.

Sagt och gjort, Kekkonen intog en närande måltid och dagen efter reste han till Moskva för att träffa Chrusjtjov, Gromyko, Kosygin och andra vanvördiga Sovjetpampar. I vanlig ordning badade man bastu; grova sexistiska skämt utväxlades och smärre världsproblem avhandlades till allas förnöjelse. Vidare kunde Kekkonen efter bastubesöket återvända hem glad i hågen med en försäkring från generalsekreteraren själv, Nikita Chrusjtjov, att denna inte önskade att förändra eller åsidosätta de gränsavtal som tecknats mellan de båda staterna.

Det har i efterhand spekulerats i varför Sovjetunionen valde att sända den ryktbara noten vid detta tillfälle och i vilken utsträckning den gode Kekkonen deltog i ett hänsynslöst diplomatiskt spel genom vilket han konsoliderade sin maktställning i Finland. Saken är den att Kekkonens situation inför det stundande presidentvalen 1962 såg allt annat än ljus ut. En mäktig gruppering, den s.k. ”Honkakoalitionen”, såg ännu 1961 ut att ta hem en jordskredsseger i valet och därmed pensionera den sittande presidenten. Sovjetunionen önskade inga förändringar i Finlands ledargarnityr, särskilt inte i riktning mot höger, utan föredrog att luta sig mot den samarbetsvilliga käpphästen Kekkonen.

Noten var, enligt den gängse tolkning, således ämnad att skrämma finnarna till att ”rösta rätt”, och som sådan hade den avsedd effekt. Honka valde att avsäga sig sin kandidatur vilket innebar att en ohotad Kekkonen kunde defilera under valdagen. Med hänsyn till Sovjetunionens intressen så var också detta sista gången på 19 år som ett presidentval överhuvudtaget ägde rum i Finland, och Kekkonen satt därför i ensamt majestät vid makten mellan 1962 och 1981. Bastubad har alltså sett utifrån ett historiskt perspektiv varit synnerligen nyttiga; inte minst ur politiskt  synpunkt.

Annonser

Det sovjetiska jordbrukets krissymptom; den estniska kovältaren

2010/09/02 § Lämna en kommentar

Att beskriva det sovjetiska jordbruket som genomlidande av en permanent kris alltsedan kollektiviseringens genomförande under 1930-talet är ingalunda någon överdrift. Inte ens Nikita Chrusjtjov (1953-1964) , Sovjetunionens självutnämnda agronomiexpert, kunde förhindra, trots försöket att förvandla Kirgizistans stäpper till ett enda enormt majsfält, jordbrukssektorns stagnation och kräftgång.

I Baltikum närmast ödelades jordbruket i och med den stringenta kollektiviseringsvåg som initierades efter krigsslutet 1945. Ett tydligt tecken på detta var en idé framsprungen på de estniska kolchoserna som gjorde gällande att en eller flera ur arbetslaget skulle utses till jourhavande ”kovältare”. Ett av många oroväckande problem som gäckade de estniska kolchoserna var att flera av dessa jätteenheter led kval på grund av vindarnas framfart, vilket var en naturlig följd av illa planerad skogsavveckling.

De ambulerande kovältarnas arbete bestod därför i att, närhelst vinden tycktes tillta, kryssa runt på ägorna och ställa de omkullkastade boskapen upprätt och tillrätta. Anledningen till dessa djurs försvagade beskaffenhet var naturligtvis att de i regel var utmärglade och sjuka, vilket innebar att de därmed hade avsevärda svårigheter att stå emot den minsta vindpust.   

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande bland inlägg taggade Nikita ChrusjtjovLuriks Anakronismer.