Reformkungen Karl XII; när Bender var Sveriges huvudstad
2012/10/17 § 4 kommentarer
De flesta av oss känner Karl XII (1682 – 1718) som ”krigarkungen”, ett epitet som visserligen är välförtjänt men som även har överskuggat hans övriga gärningar som enväldig kung av Guds nåde. Efter det fatala slaget vid Poltava år 1709 flydde den slagne kungen de ryska styrkorna till det Osmanska riket där han sökte skydd och sultanens hjälp att besegra Peter den store. Som bekant slog han sig ned i byn Bender (i nuvarande Moldavien) varifrån det skadeskjutna svenska imperiet kom att styras mellan 1709 och 1714. Eftersom kungen var enväldig krävdes hans samtycke till de flesta beslut varför sändebuden gick i skytteltrafik mellan Stockholm och Bender som nu de facto tjänade som Sveriges huvudstad. Ett beridet bud kunde ta upp till tre månader på sig att nå kungen vilket medförde att den annars så effektiva svenska statsförvaltningen blev synnerligen ineffektiv.
Tiden i Bender präglades av ett relativt lugn varvat med intensiva diplomatiska förhandlingar med sultanen om att dra igång ett nytt krig mot Ryssland. Dagarna var troligtvis långtråkiga och händelselösa men Karl fick tid att fundera över både nödvändiga reformer såväl som sända ut vetenskapliga expeditioner till för svenskarna okända länder.
Riket var i stort behov av penningar och Karl skulle visa att han ägde samma nytänkande när det kom till effektiv förvaltning som tidigare kungar. Hans mest kreativa reform som var långt före sin tid gällde införandet av allmän självdeklaration och en progressiv förmögenhetsskatt. Syftet var inte att skapa ett mer jämlikt samhälle utan att stampa fram mer pengar ur svenskarna. Självdeklarationen infördes år 1712 och skulle lämnas muntligen till valda tjänstemän som sände vidare uppgifterna till ansvarig myndighet, Kontributionsränteriet, som utifrån rikets behov bestämde hur mycket som skulle betalas i skatt. Systemet gick i graven redan år 1716 på grund av att det progressiva inslaget vilket ledde till missnöje bland den rikare delen av befolkningen samt bristen på förutsägbarhet (procentsatserna varierade med behoven) och det faktum att systemet var för avancerat och före sin tid.
Från Bender kom även en förordning om att Sverige skulle ha högertrafik. Karl XII tyckte att det vore enklast om man i alla länder i Europa höll till höger och tyckte att Sverige borde gå i bräschen för denna idé. I Kongl. Maj:ts Förordning 10 februari 1718 angående Postväsendets och Gästgifweriernes sammanfogande fastställdes högertrafiken. I § 24 kan man läsa att då två postvagnar möts: ”hålla de halfwa vägen hwardera til höger”. År 1734 upphävdes denna förordning och vänstertrafik återinfördes. Kungl. Maj:ts Gästgivareordning den 12 december nämnda år beslöt att: ”när resande eller farande i städer eller på landet möttes, borde de till var sin vänstra sida således vika, att de hinderslöst kunde komma varann förbi.”
Under tiden i Bender väcktes även ett intresse för de muslimska ländernas kultur och vetenskap men även Afrika intresserade kungen. Karoliner som tidigare på täta led marscherat mot fienden tills de skådade vitan i hans ögon riktade nu i stället sina blickar mot Egyptens pyramider och andra förunderligheter. År 1710 sändes därför en vetenskaplig expedition ut under ledning av kaptenen Cornelius Loos till Egypten, Palestina och Syrien. Året därpå skrev Loos till sin mor i Stockholm:
”Jag haver sett många kuriösa saker och antikviteter. De förnämsta var se stora pyramiderna, mumiegravar samt många stora statyer och hedniske avgudar uthuggne ur hela bergen. Ifrån Kairo reste jag till Jerusalem, därest jag besåg Kristi grav […] Sions berg, ruiner efter Salomons tempel samt månge andre märkvärdige ställen.” Odramatiskt var det nog inte, kaptenen avslutar sin redogörelse med att kort nämna att han stod ut med många farligheter på sin resa.
En av Loos många teckningar som han sände hem till Sverige. Denna föreställer Konstantinopel
Luriks Anakronismer 
Koncis sammanfattning. Som gammal trafiknörd och -historiker stannade jag dock upp för avsnittet angående Karls införande av högertrafik som av många ansetts vara progressivt, modernt och ibland till och med ”en anpassning till det rådande kontinentala trafiksystemet”. Riktigt så var det ju inte eftersom knappast någon, eventuellt med undantag för vissa fransmän, idkade högertrafik åren runt 1718. Vänstertrafik var och är ju som de flesta med beteendevetenskapliga insikter vet, det naturliga färdsättet, åtminstone för människor med dominant högeröga, vilket innefattar de flesta högerhänta och en del vänsterhänta, med andra ord en betryggande majoritet. Liksom vissa andra personer med udda intressen har jag ägnat en del tid åt att försöka hitta belägg för Karls motivering och resonemang bakom högertrafikidén, utan att lyckas. Kan han ha varit vänsterhänt, månne? Från och med Franska Revolutionen kom ju sedan högertrafik successivt att tvingas på befolkningen i stora delar av Europa och resten av världen, inte för att det skulle vara säkrare, mer praktiskt eller för att befolkningen i ett visst område önskade byta sida, utan snarast av politiska och maktskäl. Om du mot förmodan skulle ha hittat någon handling där Karl motiverar sin märkliga idé, vore det utan tvekan intressant att få veta var ifrågavarande dokument ligger gömt.
Hej Trafikhistoriker!
Tack för din kommentar och ursäkta det sena svaret. Vi famlar tyvärr också i mörkret vad gäller kungens motiv. Det var onekligen en märklig idé och det hade verkligen varit intressant om man kunde finna anteckningar om hur man resonerade. Om vi (mot förmodan) skulle finna någonting hör vi naturligtvis av oss till dig.
MVH/
Lurik
Hej igen och ursäkta den sena reaktionen!
Eftersom regenter typ Karl XII inte behövde bekymra sig om opinionen bland populasen är det nog tveksamt om han ens nedtecknade sina motiveringar. Ett besläktat fall från samma sekel, närmare bestämt februari 1752, är när tsaritsa Jelizaveta Petrovna i Ryssland bestämde att det var dags för landets trafikanter att byta sida. Ingen motivering där heller. Vi vet ju mer om varför de franska revolutionärerna, följda av demokratiska föredömen som exempelvis Napoléon Bonaparte, B Mussolini och A Hitler krävde högertrafik i de områden de behärskade. Många, inte minst en hel del svenskar, anser att frågan om vilken sida av vägen vi färdas på är en ickefråga som inte ens borde få diskuteras eftersom man en gång för dyra pengar och omfattande kapitalförstöring konverterade till att köra på ”rätt” sida, men ur historisk och beteendevetenskaplig synpunkt är saken inte helt oväsentlig.
Mvh,
Trafikhistoriker
I den svenska hären, hölls under den tiden armén marscherade mot den lille moskoviten för att nypa denne i skägget, korum tre gånger om dagen.
Att kungen bytte uniform en gång i veckan är en sak och att han, i alla fall i sin ungdom, behagade släntra omkring i två nummer för stora stövlar en annan. Att han visade egenheten att vilja kalla damen för ”fältmarsalken” i schackspelet är ytterligare en lustig egenhet.
Att han var den av Gud utsedde och smorde att föra svenska folket mot hjältedåd är ett faktum Verner von Heidenstam består oss med.
Men finns några fakta bakom att han ville införa ett oktalt talsystem?
Varför i så fall?
Idag kanske det hade varit praktiskt för den minoritet som använder datorer på lägsta nivå, men knappast på 16 – 1700 talen.