Besinningslösa bokstravstroende bibliofober: Om muslimska bokbål man minns
2013/06/17 § 4 kommentarer
Ofta betvingas vi tillgodogöra oss uppgifter rörande medeltiden som gör gällande att de kristna vandrade sin tid an i ett kulturellt och religiöst mörker medan deras muslimska grannar såtade sig i en kulturell och civilisatorisk glans som bar den religiösa toleransens förtecken. Detta är i bästa fall en sanning med modifikation eller, mer troligt, en anakronistisk historietolkning fylld av återvändsgränder. I sanning fanns det religiösa vettvillingar även i de vidsträckta länder som beboddes av halvmånens folk och i själva verket kan ”muslimerna”, för att medvetet generalisera, påbördas två medeltida bokbål av proportioner som gjort en viss Adolf Hitler grön av avund: brandskändningarna av de legendariska biblioteken i Alexandria och Cordoba.
Det legendomsusande biblioteket i egyptiska Alexandria ska ha färdigställts år 290 f. Kr. och påstås under sin högsommar ha inrymt uppemot 600 000 papyrusrullar. Under bibliotekets glansdagar tvangs t.o.m. inkommande skepp att temporärt lämna ifrån sig alla sina böcker/rullar till bibliotekets kopieringsavdelning, och bara om det var absolut nödvändigt höll de snikna bibliotekarierna sina löften och återbördade böckerna/rullarna till sina rättmätiga ägare efter fullgjort värv.
Det var emellertid i efterdyningarna av att araberna, anförda av kalif Omar (579-644), under 640-talet erövrade det bysantinska Egypten som bibliotekets flammande öde beseglades. Den av trovärdiga källor obekräftade myten gör gällande att kalif Omar ska ha blivit tillfrågad vad man ämnade göra med bibliotekets alla (ovärderliga) papyrusrullar: ”Om böckerna överensstämmer med Koranen, då behövs de inte. Om de säger emot Koranen, då är de inte önskvärda. Därför så förstör dem”, ska han ha svarat. Myten förtäljer vidare att papyrusrullarna i biblioteket ska ha använts som bränsle för att koka varmt badvatten åt alla Alexandrias stationerade soldater i hela sex månader.
Ett minst lika imposant muslimskt bokbål stod att finna i Al-Andalus huvudstad Cordoba, ungefär 350 år senare. Här hade bl.a. kalif Al-Hakam II (915-976) givet riket rykte om sig för att vara ett toleransens Mecka – en plats där muslimer, judar och kristna arbetade samfällt och levde endräktigt – och en kulturell fyrbåk. Till Al-Hakam II:s stora kulturhistoriska förtjänster hör färdigställandet av ett storslaget bibliotek och lärdomscentra som under sin glans dagar ska ha inrymt cirka 400 000 böcker och pergament (det kristna Europas största lärdomscenter vid denna tid, Sorbonne, kunde ståta med knappa 2000 böcker och pergament).
Tyvärr smittades Al-Hakam II:s efterföljare av zelotiskt ortodoxa vindar från sina muslimska trosfränder i Nordafrika och började allt mer frenetiskt att söka erodera den religiösa toleransens tunna fernissa. Av ett helt annat kynne var nämligen tronföljaren Ibn Abi Amir (938-1002), mer känd som Al-Mansur ”den segerrike”, som tog över regeringstyglarna år 976. Al-Mansur var en religiös fanatiker och en hänsynslös krigare som drev de kristna inkräktarna tillbaka till norra Spanien och som egenhändigt kopierade koranen.
För sin regims legitimitet och sin personliga säkerhet förlitade sig Al-Mansur på Cordobas fromma men fanatiska muslimska tiggare (faqiherna), och för att blidka dessa fundamentalister lät Al-Mansur beordra utrensning i biblioteket . Flertalet av kalif Al-Hakam II:s högt skattade böcker förgicks i det kulturhistoriska helgerånet. Om ödet som väntade bibliotekets skatter – vilka hade tagit hundratals år i anspråk att samla in – förtäljde ett ögonvittne: ”Några brändes och andra kastades i palatsets brunnar och täcktes med jord och stenar”.
Luriks Anakronismer 
Emedan kalif Omar inte existerat och Islam började tillverkas mellan 800-talet och 1100-hundratalet måste andra krafter än Islamska ha bränt biblioteket i Alexandria. Kan det ha bränts ner senare?
Huruvida kalif Omar verkligen bar ansvaret för den slutgiltiga förstörelsen av biblioteket är omtvistat, och myten som inlägget refererar till är, som sagt, en obekräftad myt. Flera andra har genom tiderna anklagats för ödeläggelsen av det legendariska biblioteket, däribland Julius Caesar. Många historiker, dock långtifrån alla, tror numera att biblioteket förstördes och plundrades i omgångar; araberna torde således ha skövlat resterna av det som en gång vare ett avsevärt mycket större och betydligt mer imponerande bibliotek. Att biblioteket skulle ha härjats senare än vad inlägget ger vid handen är emellertid osannolikt. Visserligen är det sant att Islams formativa ideologiska period, om man hårdrar det något, kan anges till 800-1100-talet e.Kr., men den mest expansiva perioden inträffade definitivt under 600-talet (och Omars regering ses som något av en höjdpunkt). Att kalifen Omar (givetvis erkänns hans titel långtifrån av alla muslimer) inte skulle ha existerat har vi svårare att förstå då källorna är otvetydigt klara på den punkten. Hur tänker du här? I vilket fall som helst rekommenderar vi varmt Matthew Battles bok Library: An unquiet history. (2003) för dig eller alla andra som är intresserade av att göra djupdykningar i detta intrikata ämne.
Enligt Carl Sagan skulle det funnits en bok med titeln The True History of Mankind Over the Last 100,000 Years (!) som gick förlorad när biblioteket förstördes. Hur mycket vet man egentligen om detta verk?
Kära Halsingen,
Vi får börja med att ursäkta det sena svaret på din fråga. Anledningen till detta är, tro det om du vill, inte enbart sedvanlig lojhet utan faktiskt att din fråga orsakat diskussion och konsternation långt utanför forumets ramar. Det ska erkännas att undertecknade inte besitter de kunskaper i ämnet Carl Sagan som krävs för att på allvar utreda saken. Självklart låter Sagans påstående väl magstarkt, men det torde i så fall inte vara första gången. Man kan dock inte, erfar en brittisk doktorand på ämnet Carl Sagan, vinka bort det nämnda verket (The True History of Mankind Over the Last 100,000 Years) som ett uttryck för astronomens livliga fantasi; hänvisningar till verket har, med lite fantasi (att leka med titel och innehåll), förekommit i flera klassiska skrifter från Antikens Grekland (vi avser därmed ej enbart det trunkerade geografiska område som idag bär namnet Grekland). Nå, detta betyder emellertid inte att nämnda verk verkligen existerat (något sådant torde vara smått omöjligt att bevisa), än mer underligt torde vara att detta verkligen gick under i biblioteksbålet. Summa summarum blir att nämnda verk, i någon form (långtifrån alla källor uppger att boken skulle innehålla insikter till Atlantis undergång), möjligen existerat. OM så är fallet torde dock ingen, inkluderat den gode Carl Sagan, med oomkullrunkelig vetskap kunna fastslå att ”The True History of Mankind Over the Last 100,000 Years” verkligen blev ett av lågornas offer i Alexandria.